Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 september 1856, sida 1

Vid ett af de sednaste experimenter, herr Bessemer i närvaro af talrika, sakkunniga åskådare verkställde, lät han 6 ewt. 3 qv. 15 tl. smält jern från en smältugn inrinna i 01 van beskrifna kärl. Blästercylindern satt gång under en tryckning af 8 6. på 1 1— drattum; massan började koka, aska och a dra orenligheter aflägsnades från öfversta len af kärlet genom två öppningar, afsed för detta ändamål, och kaskader af glan sande gnistor kringkastades under den tid, processen räckte. Efter 24 minuters förlopp aftappades kärlet, och massan göts uti en form, der den under några minuter afkyldes, hvarefter den medelst en hydraulisk machin upplyftes i rödglödande tillstånd på en våg och befanns väga 6 ewt. Utan tillhjelp af bränsle — och utan den så kallade puddlingen, vid hvilken en person måste underkasta sig det svåra och för helsan skadliga arbetet att med en lång jernstång röra i massan, under det andra afskumma slagget — hade denna betydliga jernmängd, 24 minuter efter det den kom ur smältugnen, förvandlats till stål af fin qvalitet. Det bör tilläggas, att om processen sortsarit några minuter längre, skulle det ännu återstående kolet bortgått och jernet, i stället för att blifva stål, förvandlats till en ren krystallinisk massa; ty, såsom vi nämnt, är det den olika kolhalten, som ändrar jernets atomförhållanden och åstadkommer de märkvärdiga, olika egenskaper, som skilja tackjern från stål och detta från stångjern. Före herr Bessemer hade den bekante James Nasmyth sökt åstadkomma en förbättring i puddlings-metoden. Inseende det olämpliga uti att låta en hop menskliga varelser röra upp en metallisk pudding, för att få bort skummet i skepnad af slagg och aska, uppfann han en apparat, genom hvilken ånga nedifrån infördes i den smältande massan och försatte denna likasom i koknings-tillstånd. Men ånga är ej bränsle, och i stället för att öka, minskar den jernets temperatur och hindrar derigenom kolets aflägsnande. Det blef herr Bessemer förbehållet att använda luften, eldens näringsmedel, så, att den genomtränger massan och i förening med jernets kol uppdrifver hettan till en ytterlig grad och renar massan från skadliga ämnen. Vi veta, att ett stycke starkt upphettadt jern förbrinner, om det häftigt svänges i luften; i herr Bessemers metod förekommer detta fenomen i omvänd ordning: i stället för att jernet hastigt genomfar luften, är det här luften, som hastigt arbetar sig genom jernmassan. För att tillräckligt uppskatta vigten af det nya förfaringssättet, bör man jemföra det med det ännu brukliga. Detta sednare ar ytterst vidlystigt, mödosamt och tidspillande. Först skall malmen ski jas från sin bergart och förvandlas till tackjern — första upphett ningen; derester åter smaltas och bringas i form af puddelklumpar — andra upphetiningen; derefter formas till aflånga massor — tredje upphettningen; derester rullas till vanliga stänger — sjerde upphettningen. Delta hvad vanligt jern beträffar. Ar det fråga om bättre jern, delas stången i mindre stycken, som läggas på hvarandra och sammansvetsas till en massa — femte upphettningen, och derefter åter rullas till stång — sjette upphettningen! Och denna process, som liknar bagarens, då han utkaflar och hoprullar och åter utkaflar sin deg, måste stundom två till tre gånger förnyas, för att få massan homogen samt fri från aska och andra ämnen. Med herr Bessemers förfaringssätt är blott en enda upphettning behöslig. Malmen rinner ut ur den vanliga smälteller masugETSI OSEETAIR tS VASATEEETNAESE AN STIEEEEETSEER —