Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 september 1856, sida 1

mina tänder Inklämd duk hindrade mig att ropa, så att jag var fullkomligt beröfvad hvarie medel att befria mig ur en så ovärdig belägenhet. Bredvid mig sutto tre eller fyra män, som jag icke kände. De betraktade mig tigande och likgiltiga, samt aftorkade tid efter annan det blod, som i varma droppar från det sårade hufvudet nedrann öfver mitt ansigte. Hade jag i detta ögonblick kunnat tala, skulle jag säkerligen dock förblifvit stum, ty raseri och förtviflan bundo min tunga och tilläto mig knappt att i de ögonblick, jag var vid full besinning, lugnt tänka öfver den förfärliga förändring, som så plötsligt tillintetgjort min gryende lycka. Huru många dagar vi utan uppehåll foro öfver berg och dal, vet jag icke, ty jag förlorade tid efter annan medvetandet. När jag slutligen fullkomligt återkommit till mig Å befann jag mig... 9, min herre, gissar ni icke?... på det ställe, der... der ni har funnit mig... Det bedöfvade och med ögonblick af vildt rascri omvexlande tillstånd, i hvilket jag ankommit till St. James, måste hafva räckt temligen länge, ty jag kunde i början endast med svårighet erinra mig cnskiltheterna vid de händelser, som jag genomiefvat. När jag en morgon vaknade ur en orolig, af rysliga fantasibilder uppfylld sömn, fann jag mig i en tyst kammare, i hvilken jag blott bemärkte fyr: a mi in, mina sjukvaktare, och några instrumenter, hvilkas betydelse och ändamål då ännu voro mig obekanta.