Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 september 1856, sida 1

afbrott i resan, om han blott sörjde för anskaffandet af en duglig häst. Han steg åter upp, och nu gick det i skridt en god mil, tills vi vid nattens inbrytande ankommo till ett slags härberge, som låg aflägset från landsvägen och hade en misstänkt likhet med de gamla tjufnästen, som numera, Gudi lof, allt mer och mer försvinna ur värt gamla England. — Sitten J stilla, sade jag till Ellinor och m:r Graham; — jag skall sjelf tala vid folket här om den häst, som vi behötva, och så mycket som möjligt förkorta vårt uppehåll härstädes. Jag steg ur... ack, min vän, jag hade ingen aning om hvad som i nästa ögonblick skulle hända mig! Egaren till bärberget stod på gården, samtalande med en annan karl, och jag fann honom villig att genast lemna den begärda hästen och lata spänna honom för vagnen. Just som jag skulle återvända till vagnen, framrusade hastigt flera handfasta karlar från alla sidor af den mörka gården, angrepo mig och kastade mig till marken, innan jag ens hunnit tänka på försvar. Jag visste i början ej hvarom fråga var; först när jag ater rest mig upp och med lycka brukade mina krafter, insåg jag, att saken hade en allvarsam anstrykning. Redan trodde jag mig vara segrare, sedan jag tillbakakastat och med knytnäfslag illa tilltygat tre eller fyra af angriparne, då jag bakifrån fick ett häftigt slag af en knölpåk i hufvudet och sanslös föll till marken. Då jag återkom till medvetande, fann jag mig liggande i en betäckt vagn, som hastigt ilade framåt. Jag ville resa mig upp, men kunde det icke... ty jag var bunden till händer och fötter, och en mellan