Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 september 1856, sida 1

med densamma, måste förvånas, att den ej för längesedan blifvit funnen och bragt i tillämpning. Den gamla historien om Columbus och ägget återkommer äfven här. Medan jernet i masugnen befrias från det syre och de jordarter, kiselsyra, kalkeller lerjord, med hvilka det i sitt naturliga tillstånd är förenadt, upptager det deremot kol, till en del i kemisk, men mest i mekanisk förening. Kolet ingår vanligtvis med 5 4 i tackjernet, med 2 till 235 i stål och med 4 till i stångjern. Det är just af kolets mängd olikheten mellan dessa jernsorter beror, och för att förvandla tackjern till smidjern eller stål, fordras det att nedsätta kolpro centen till sin behöriga storlek. I Men då tackjernet befinner sig i hvitglödande tillstånd, kan detta kol ej förhålla sig passivt i närvaro af syre, Utan måste förena sig med detta sednare och framkalla förbränning. Denna förbränning sker desto hastigare, ju större den yta är, medelst hvilken kolet kan komma i beröring med syret; och den värmegrad, metallen erhåller, beror af den hastighet, med hvilken kolet och syret förenas. — Häraf följer, att om syret och kolet på det sätt komma tillsamman, att en betydlig yta erbjudes dem för deras ömsesidiga verksamhet, så frambringas derigenom en temperatur så hög, att den ej kan uppnås i våra största ugnar. Men det erforderliga syret erbjudes frikostigt af luften, i hvilken syrgas ingår såsom en hufvudsaklig beståndsdel. Utgående från detta resonnemang, konstruerade herr Bessemer ett cylindriskt kärl, 5 fot högt och 3 fot i genomskärning, temligen likt en vanlig kupola-ugn. Dess inre bekläddes med eldfast tegel, och omkring två tum från dess botten insattes fem formor (tuybre-rör), i sitt inre omgifna med väl bränd eldfast lera och med mynningar af 3 tums genomskärning. Ungefär 21 fot från bottnen befinner sig i kärlets vägg en öppning, genom hvilken den flytande massan ingjutes, och midtemot denna öppning ett sprund, genom hvilket jernet efter processens slut utrinner. Kärlet ställes så nära utslagshålet i en masugn, att jernet medelst en ränna kan passera från den sednare till det förra. Till kärlet appliceras derefter en liten blästercylinder, som kan åstadkomma en lulfttryckning af 10 till 12 47. på hvarje qvadrattum. Så snart denna blåsmachin satts i förbindelse med de fem formorna och blåsningen börjat, insläppes det rinnande jernel i kärlet. Man hör då, huru metallen börjar koka inom detsamma och snart försättes i en så våldsam rörelse, att kärlet skakas. Detta fortfar 15 till 20 minuter, under hvilken tid syret i den atmosfäriska luften förenas med det i jernet innehållna kolet, hvarigenom koloxidgas bildas och tillika en stark hetta utvecklas. Den hastiga föreningen af kol och syre bidrager att öka metallens temperatur, under det den ständigt förminskade mängden af i jernet befintligt kol tillåter något af syret att förena sig med en del af sjelfva jernet, hvilken då undergår förbränning och förvandlas till oxid (oxidul?). Vid den ytterliga temperatur, metallen nu erhållit, undergär oxiden smältning, allteftersom den bildas, och blir ett kraftigt lösningsmedel för de basiska jordarter, som äro förenade med jernet. Den häftiga rörelse, i hvilken massan befinner sig, gör, att slagget och metallen väl blandas och hvarje del deraf kommer i beröring med den flytande oxiden, som nästan fullkomligt renar metallen från kiseljord och öfriga basiska I jordarter, under det svafvel och andra flygtiga ämnen, som vid vanlig temperatur så envist fasthållas i jernet, förenas med syre och bortgå i gasform.