Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 augusti 1856, sida 1

Jag skulle vara svag nog att frukta förföljelser, som måhända kunna undvikas! Betänk er väl! Bör jag icke heldre gå till er far, meddela honom hvad som förefallit och bedja om hans bifall, om icke för min, så för hans egen räkning? Jag är ej hans undersåte, men likväl alltid hans tjenare och dertill kyrkans tjenare på hans egendom, min Percy. — Nej, min far, svarade Jag vänligt, — sådan är ej min mening. Öfverväg sjelf saken noga, min far! Ätt bedja om hans samtycke är ju att utan detsamma ej våga handla enligt sin fria vilja. Lätom oss följa min plan; men Vill ni likväl uppfylla hvad ni anser vara er pligt, så vänta, tills han sjelf meddelar er sin åsigt i ämnet! — Det ögonblicket är icke långt borta, min son, sade pastorn sakta och försjönk i ett kort, men djupt eftersinnande. Jag afbröt det med följande ord: — Då vilja vi åtminstone tilldess njuta vår lycka och göra alla de förberedelser, som erfordras, för att när som helst kunna utföra vår plan. Jag skall, till en början, i morgon bittida skicka Phillipps till Dunsdale-Castle, för att der ställa allt i ordning till vårt emottagande. Men då min far — (min blick sökte härvid Ellinor, som tyst, men rodnande, tycktes ana hvad jag ville antyda) — men då får jag väl hoppas, att det ej dröjer länge, innan den högsta al mina jordiska önskningar blir uppfylld! — Jag har intet hinder att sätta deremot, svarade pastorn; — det är Ellinors sak. Vänd er derför till henne! — Nåväl, Ellinor, hör du, hvad din far säger? Jag för min del är ej otålig, men förhållandena kräfva skyndsamhet... Fatta ditt beslut och meddela oss det!