Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 augusti 1856, sida 1

————— lycklig förening af juridiska kunskaper, dialektisk skarpsinnighet och klingande vältalighet; och den toscanska talarestolen må väl vara stolt öfver det borgerliga mod, med hvilket han den 3 Juli försvarade en hjelplös medborgare emot presters hat och furstars bigo.teri, samt utropade och upprätthöll samvetets heligaste rättigheter på grunder, hvilka den religiösa frihetens varmaste vänner skola understödja med sitt hjertliga bifall. Stor var domstolens förvåning vid den ställning, som han intog i detta försvar, och ännu större landets förvåning öfver den framgång som detsamma rönte. Hr Salvagnoli började att i de klaraste ordalag, så klara att ingen förvexling kunde vara möjlig, uppdraga skillnaden mellan det uppriktiga antagandet samt stilla bekännandet af en religiös tro och de handlingar af uppenbar skymf och förnärmelse mot statens religion, som alla länders lagar belägga med straff, och hvilka, så påstod han, voro de enda som kunde vara afsedda i den 137:de artikeln af kriminallagen. Utgående från denna åtskillnad, hvilken han icke ett enda ögonblick förlorade ur sigte, påstod ham nu, med lagboken öppen framför sig, att om domstolen ville göra det till sin enda uppgift, att tolka den skrifna lagen och icke att låna sig till ett redskap åt klerikala passioner, så skulle den-erkänna tillvaron af fullkomlig samvetsfrihet, äfven efter den närvarande toscanska lagen. Från denna frihet härledde han trenne serskilda, ehuru nära förbundna rättigheter: 1:o rättigheten för hvarje toscansk medborgare att fritt välja sin religion; 2:0 rättigheten att för andra uppgifva de grunder, som föranledt till detta val; och 3:o rättigheten att icke störas af andra i bekännandet och utöfvandet af sin nya tro. Fasthållande dessa satser, jemförde Salvagnoli sorgfälligt stadgandena i den nya kriminallagen med de leopoldinska lagarnes föreskrifter, påstående att, enligt den naturliga meningen i dem båda, det uppenbara, uppsåtliga oeh våldsamma störandet af den offentliga ordningen var det enda som sfsågs med bestämningen angående handlingar innefattande ett skymfande af statens religion; och tillämpande dem på det serskilda fall, som nu var föremål för domstolens pröfning, påstod han, att Ruggeri, då han blef protestant, helt enkelt utöfvat en borgerlig rättighet, rättigheten att fritt välja religion; att han endast utöfvade en annan rättighet, då han lugnt talade om denna sak med sina vänner; och slutligen, att han endast begagnat sig af en obestridlig borgerlig rättighet, då han med en uppriktig öfvertygelses allvarsamma och högtidllga språk afvisat de oförskyllade anfall, som ständigt gjordes emot honom. Hr Salvagnoli företog sig derefter att undersöka och segrande vederlägga de nya anklagelser, som den offentlige åklagaren hade gjort gällande. Han ådagalade sålunda till en början på det fullkomligaste och, man måste tillstä det, mest oväntade sätt, att äfven, enligt den närvarande toscanska lagen, alla toscanska undersåter få ega och läsa Diodatis bibel. Der funnos inga böcker, sade han, som voro förbjudna af lagen eller de politiska myndigheterna i Toscana, och det kunde derföre aldrig anses såsom kriminell förbrytelse att ega en bok, derföre att den var insatt på Index Expurgatorius i Rom, ty Index, om också egande en religiös myndighet för katholikerna i alla länder, har ingen laga kraft utom den påfliga statens område, med mindre ett uttryckligt fördrag mellan Rom och ett annat lands regering för detta ändamål blifvit afslutadt.? — yInför lagen, sade hr Salvagnoli, är det ingen förbrytelse att läsa Diodatis bibel; ja än mera, jag, sjelf katholik, påstår, att det är tusen gånger bättre att läsa den än de skamliga poesier och vidskepliga legender, hvilka presterna så ofta sätta i händerna på sina lätttogna efterföljare. Man behöfver endast tänka på en sådan bok som: Syster Gertruds lefnad och syner, en bok utgifven under erkebiskopens af Flo-entz godkännande, en bok af så skamligt och obscent innehåll, att presterna af ren blygsel nödgats förneka den. Ännu mindre, påstod hr Salvagnoli, kunde Rugzeri anklagas att hafva skymsat religionen, derföre utt han äsett processionen vid Kristi lekamens fest itan sin rock. Denna procession sjelf, utropade nan, är en skymf för all religion. Den har blifvit ett hedniskt skådespel, och gifver endast anledning ill baler och middagar, till upptåg och intriger. Det mest lockande uti den består i stanserna af en