Neapel, flera örlogsångare i all hast expedie rats från Neapel till Palermo. Det disputeras mycket i de engelska tid ningarne om äktheten af den i Köln. Zeit. meddelade neapolitanska noten. I ett synes de disputerande vara ense och det är, att Nea pels regering förklarat sig icke vilja foga sig efter vestmakternas föreställningar. Det har berättats, att vestmakterna tillstäl kungen i Neapel ett ultimatum. Denna notis synes ha varit förhastad. Neue Pr. Zeit. meddelar ur officiel källa den förklaringen att ryktet om bemälte ultimatum saknar all grund. B. H:s? Wienerkorrespondent skrifver, att det icke är fråga om österrikiska truppernas förstärkning i Italien i den mening, att nya regimenter ditskickas, utan blott sålunda, att de der befintliga regimenter och korpser kompletteras genom inkallandet af de permitterade. Denna åtgärd förklaras, enligt korrespondentens utsago, dels genom den i mellersta Italien rådande jäsning och de hotande molnen på Neapels politiska horizont, men dels äfven genom de redan förut förkunnade stora truppöfningar, som skola hållas i Lombardiet vid kejsar Frans Josefs väntade besök derstädes. Från Genua skrifves i LIndep. belge, att det går raskt framåt med befästningen af Alessandria och Casale i Sardinien och från Turin skrifves till Times, att den i Sardinien öppnade subskriptionen för att förära regeringen 100 kanoner till Alessandrias nya fästningsverk äfven satts i gång i Milano, Florens, Como och andra städer, och att den förmodligen äfven kommer att öppnasi Rom och Neapel. Englands hittillsvarande gesandt i Neapel, Sir William Temple, har aflidit i London. Från Spanien förmäles, att af de väntade dekreterna det om nationalgardets upplösning varit synligt i statstidningen den 23 dennes. Så väl denna åtgärd, som den äfvenledes beslutade, men ännu icke publicerade förordningen om upplösning af de grundlagsstiftande Cortes, skall, enligt hvad en correspondent i Patrie berättar, hafva varit föremål för de lifligaste debatter i ministerkonseljen, der den först gått igenom, sedan man genom noggranna efterforskningar kommit till den öfvertygelsen, att en majoritet för densamma under inga omständigheter vore att påräkna. Flera af ministrarne hyste betänkligheter emot nationalgardets upplösning, men dessa betänkligheter fingo vika för hofpartiets misstroende och marskalk Conchas fiendtliga sinnesstämning emot denna demokratiska institution. Arresteringsorder hade tillika utfärdats emot 3:ne höga officerare i nationalgardet, Mattheu, Asensio och Madoz, men hade icke kunnat utI föras, emedan dessa herrar befinna sig på flykten. I Patrie berättas äfven, att 40 utnämningar af civilguvernörer voro beslutade och skulle d. 18 undertecknas af drottningen. ÄEnligt de telegrafdepescher, som LInd. Belge erhållit, hade imellertid blott 7 sådana embetsmän blifvit afsatta och 16 nya utnämnda, hvilka tillhöra dels progressisterna, dels Moderados. Ett rykte går, att marskalk Narvaez har hopp om att få återvända till Spanien under det förbehåll, att han icke vistas i hufvudstaden. Ett annat rykte har designerat honom till Spaniens representant vid kröningsfesten i Moskau. Häremot invändes dock mycket riktigt, att som drottning Isabella ännu ej erkänts af zaren och knappast innan den tiden lär blifva det, kan Spanien ej eller sända någon representant till Moskau. J. des Debats Madriderkorrespondent berättar, att spanska kabinettet beslutat att med nägra modifikationer åter införa 1845 års författning. Den liberala åsigten skulle tillika gjort sig gällande i kabinettet, att man cke bör oktrojera den nya författningen, utan underställa ständerna utkastet till densamma. De nya grundlagsstiftande ständerna skulle dock blott bestå af en kammare och icke, såsom hittills, väljas landskapsvis, — itan distriktvis. Valen skulle utskrifvas med : let första. Denna kombination hade enhäligt beslutats af kabinettets medlemmar, men kommer säkert att möta starkt motstånd så äl hos de ultra-konservative som de ultrai iberale. Prins Adalbert ankom d. 22 till Madrid: