Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 augusti 1856, sida 2

po JV 9.7 MR PR 114—11810110 allmännare uppmärksamhet. Lika principvidrigt det måste anses, att skyldigheten att skjutgsa resande skall ligga såsom en beskattning på jordbruket, lika tryckande blifver denna förvända beskattning, dels till följd af den ojemnhet hvarmed den faller på vissa hemman, dels till följd af en stigande odling, hvilken påkallar både menniskor och dragare till nyttigare användning än att ligga på landsvägarne eller vid gästgifvaregärdarne. Häradsh. G. anmärker rigtigt, att detta onda ingalunda häfves genom ökad skjutslega, ut:n blott derigenom, atskjutsbördans on. edebara tyngd aflyttes frän jordbruket och stadsmannanäringarne samt öfverflyttas på staten och kommunerna samräldt.? Vi återgisva utur den ifrågavarande petitionen följande: Vid hvarje riksmöte har af bondeståndets riksdagsmän framförts klagomål öfver omförmälte förhållande, men man har aldrig tänkt sig något annat I medel till detsammas förändrande, än skjutslegans förhöjning, dermed slutligen genom kongl. bref vet af den 2 Augusti 184t förknippats det vilkor, att skjäutsningen skulle ställas 1 å entreprenad, med tillskott ifrån reservlagen. Da likväl. dylika entreprenader icke kunnat till de skjutsandes synnerliga lätiI nad tillvägabringas, derföre att stort hiuder ligger H deruti, att något stadgande om rum för entreprenörens hästar, redskap och formän vid stationerne icke finnes meddeladt samt gäst.ifvarne emot deras beI stridande icke kunna lagligen förbindas att dylika rum upplåta, äfvensom den gamla grundsatsen, att kommunen skulle skjutsen uppehålla, synes vara uti högst åberopade kongl. bref öfvergitven och tungan lagd uteslutande på reservlagen, så har desses belägenhet såmedelst blifvit mera betänklig och bekymmersam än någonsin tillförene. Arbetslegan och tjenstehjonslöner äro nu ökade flere hunärade procent ötver deras belopp under sistförflutna årtionden, hvarjemte priserna på hästar och redskap äro i enahanda förhållande stegrade. En dräng aflönades förr med 30 till 40 rdr på äret och en arbetskarl med 18 till 20 sk. rgs för dagen, hvaremot den förres lön nu i allmänhet utgör 100 ) rdr jemte föda, värd och husrum samt den senares dagspenning utgår med 1 rdr 50 öre till 2 rdr riksmynt. En skjutshäst som förr kostat 50 å 100 rdr fås ej nu under 200 å 400 rår riksmynt. Jordområdet är likväl detsamma och grundskatterna, presterskapets aflöning, roteringsbördan och kommunalutskylderna lika dryga som fordom, hvaraf följer att å hemman, synnerligen i landskap, der jordmånen är svag och äboen måste med biförtjenster fylla brsten uti hvad jorden gifver till hans lifsuppehälle, jordägaren, som på 1 mtl å4j förmår framtöda mera ! än några nötkreatur och ex dragare, hvilken sistn. jemte en forman måste dagligen hallas tillhanda för skjutsning, blifver utarmad. Hans räkning öfver skjutsningen utfaller sålunda: ö då omkring tre skjutsresor i hvarje vecka utgöras, åtgå dertill minst två fulla dagsverken, som efter 52 veckor på året och 1 rår 50 öre pr dag gör Ruar 156: — Ett års skoning till en häst kostar 15 rdr deraf hältten påföres skjussen . ? 7: 50 föda jemte täcke, täckerj rd och hösäck till en häst uppgar arter måtulig beräkning ärligen till 150 rår, deraf hälften p res skjutrseen. å inköpsbeloppet för hästen, taget efter medium till 200 rdr, kan ej ati ränta och kapitalminskning räknas mindre än 12 procent, derat två tredjedelar påföras skjutsen mee. 24: — uppsättning och slitning af seltyg och åkdon äar. 30: — Rär riksmynt 292: 50 skjutslega för tre skjutsningar i medeltal halfannan mil hvarje gång gör högst taget i veckan 2 rdr 81 öre eller på arrreeeert. 146: 12 b ist 146: 38 säger ett hundra syratio sex rdr 38 öre på 4 mil eller på ett mtl 585 rdr 52 öre riksmynt årligen. Der skjutsningen är strängare och påkommer dagligen blifver förlusten i samma mån större. Iläruti äro ej afsedde förlust at dragare och den lifsfara, isynnerhet vid allmänna postens forslande, derföre de skjutsande äro utsatte. Att vidare öka skjutslegan synes icke vara väl betänkt, emedan en lätt och obehindrad trafik är vehiklet för det stora samhällets, statens, välbefinnande. Dertill bidraga väl i betydlig män jernvägar, men dymedelst vinnes för skjutsningen efter dragare blott partiel lättnad, ty i följd af rörelsen på jernbanorne mäste trafiken till stationerne vid dem, blifva å allmänna sarvägarne större än fordom. Enligt värt underdåniga omdöme finnes icke något annat medel till det nu beskrifna olyckliga trängsmälets afhjelpande, än att skjatsbördans omedelbara tyngd aflyftes från jordbruket och stadomannanäringarne samt öfverflyttas på staten och kommunerna samfäldt. Derigenom fördelas denna skyldighet på alla folkklasser och ställes rättsfrågan på den grund, derifrån den ursprungligen ut. och våga vi för sådant ändamål underdanigst föreslå, att all skjutsning till resandes fortkomst å landet och i städerna borde ställas på entreprenad, samt att det tillskott, som derföre utom skjutslegan erfordras, utgår genom allmän bevillning till ena hälften samt ifrån hvarje härad eller stad till den andra hälften, hvilken senare äter fördelas å hemmantalet på landet samt på jord och näringar inom staden, eller de grunder hvarje stads innevånare sig emellan bestämma. Tills vidare kunde dock för de intill gästgifvaregårdarne på landet närmast boende hemmansägare qvarstå skyldigheten, att emot nämnde tillskott utgöra skjutsningen, i fall att en eller flere entreprenörer icke sig anmäla eller kunna antagas. Eders K. Maj:ts befallningsbafvande torde det tillhöra, att för hvarje station, efter vederbörandes hörande i närvaro af krono-ombud och deputerade ifrån häradseller stadsboerne, bestämma det antal hästar m. m.. som vid hvarje station borde tillhandahallas samt ec I