Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 augusti 1856, sida 2

det af värt veterinär-väsen. -(Meddeladt). Sjömannen, som drifver ett tungt yrke och i följd af detsamma har mänga svårigheter att bekämpa, äger väl inom ig tillfredsstallelsen att hafva handlat rätt, di han oförtrutet trotsat faran, men rättvisan fordrar att dessa hans förtjenster äfven blifva serkända, och med anledning deraf är det insändaren angenämt framställa följande händelse, som nyligen ägt rum. Kapten N. G. Alelen, förande Göteborgsskonerten Julia, som i Juli månid hemkommit, hade vid utgången från Rio Grande med en last hudar, i svårt väder, stött på Baren och förlorat rodret, hvarefter föga utsigt gafs för bergning af lif och egendom, men beslut fattades och sattes genast i verket att åstadkomma ett nödroder, med hvilket fartyget ferdes till Pernambucco, der nytt roder anbragtes, utan att ens någon del af lasten lossades, hvarefter resan fortsattes till hemorten. Fartyget är försäkradt uti härvarande Assurans-Förening, hvilken ansett kapten Melns och dess besättnings beslutsamma handling så hedrande, att den tilldelat kapten 200 rdr styrman 50 rdr samt hvardera af besättningen 25 rdr allt riksmynt. — Från Halland skrifves till Handels-Tidningen: Att den stundande riksdagen, såväl i konstitutionelt hänseende som i många andra för landet maktpåliggande frågor måste blifva af stor vigt, har länge varit insedt af alla som gifvit akt på den vaknande samhällsandan, det stigande intresset för fäderneslandets välgång samt det alltmera kända behofvet af tidsenliga reformer, genom hvilka detta önskvärda mål omsider må kunna hinnas. Att denna insigt på många ställen äfven gjort sig gällande inom Bondeståndet vid nu pågående val af riksdagsmän, derpå kunna vi anföra ett ganska betecknande och vackert exempel från Halland. Den 31 sistlidne Juli erhöll nemligen en i orten allmänt aktad man Anders Gudmundson från Berte, enhällig kallelse af elektorerne från Himle, Faurås och Åhrstad häraders domsaga, såsom riksdagsfullmäktig. Det var icke endast minnet af brodren Bengt Gudmundsons förmåga som föranledde detta val, ty den som nu erhöll den enhälliga kallelsen är en man af ett allvarligt, flärdfritt väsende, förenadt med fornsvensk tro och heder, en frisinnad och sjelfsständig karakter, ett godt naturligt förständ, uppodladt genom sjelfstudium, aktgifvande på tidens fordringar samt umgänge med upplyste, fosterlandsälskande män. Man eger således grundade förhoppningar att i denne man finna icke allenast en pålitlig och varm försvarare af den hotade tryckfriheten, utan jemväl en representant, som nog alltid lägger sitt ord och sin röst i vågskålen till befrämjande af alla de samhällsnyttiga frågor, hvilkas nöjaktiga lösning nationen väntar för vinnande af sin framtida lycka, sin inre förkofran och sitt yttre oberoende. Det blir såle es icke endast en yttre påfallande likhet med en bortgången tvillingbror, utan samma manliga, fosterländska tänkesätt, som i den nyvalde åter upplifva minnet af det frejdade Gudmundsonska namnet, inom det stånd han i Ilhör. — Vid ett nyligen hållet Prestmöte i Hernösand öfverlades bland annat om Lekmannaverksamheten i våra församlingar, derom de olika meningarne sammanjemkades till följande enhälliga åsigt: Lekmäns lärareverksamhet, egentligen inskränkt till familjen, ansågs kunna utsträckas till den by och församling, de tillhöra: de borde föreläsa af vår kyrka antagna och godkända andaktsböcker, hvaraf så rik tillgång Gudilof finnes, samt endast undantagsvis, der naturens och Nådens gåfvor, jemte öfriga egenskaper föranleda sådant undantag, hålla fria föredrag — allt under ordinarie presterskapets tillsyn och med dess goda minne. Villika anmärktes af några talare, att äfven dessa lekmän då borde, för utöfvande af sin lärareverksamhet utom familjen, erhålla någon serskild ordination, hvarigenom läroembetets betydelse och ansvar lades på deras hjertan och deras verksamhet sattes i en ordentlig och offentlig förbindelse med det öfriga läroståndets. — Kommerskollegium har förklarat staden Lybeck smittadt af kolera. — Kapten L. R. Rolin från Strömstad och Gröbesö, förande nya skonerten Maria Sophia, lastad med råg och destinerad till Köpenhamn, öfverseglades, enl. Dagbladet, natten emellan den 29 och 30 Juli i Finska viken af en rysk örlogsångskonert, hvilken förde ombord H.M. ryske kejsaren och II. M. ryska kejsarinnan.