sig väg till Dixons gård, der han upplåst porten åt gatan och sedan begifvit sig in till Dixon, hvilken, uppbragt öfver Fagerströms besök, förföljt honom ut på gatan, der han gifvit Fagerström en örfil. Tvenne inkallade vittnen, nattväktarne Olsson och Chrestensson, hördes på ed och berättade, att då de nämnde natt, under 1j nstgöring å gatan, fått höra oväsen på gården till Dixons bostad, hade ett fruntimmer kommit utspringande dorifrån och anmodat Chrestensson ingå på gården för att åtskilja mäls eganden och svaranden, som slogos med hvarandra, hvilken begäran han ämnat fullgöra, när Fagerström i detsamma kommit häftigt utspringande å gatan, efterföljd af Dixon, hvilken derpå gitvit Fagerström en örfil, hvarefter Fagerström tilldelat Dixon några sparkningar. På hvad sätt Fagerström imkommit å gården, kunde dock intet af vittnena upplysa. Vid förnyad handläggning af målet den 4 dennes, tillstädeskommo såväl mälseganden som svaranden, då jemväl flera inkallade personer infunnit sig, hvaribland mamsellerna Rebecka och Alida Norström, hvilka med sin närvaro illustrerade höns-målet, för att såsom vittnen i saken höras. Af målsegandens äfvensom samtlige på ed hörde vittnens berättelser inhem ades, att Fagerström den ifrågavarande dagen på eftermiddagen åtföljt tvenne pigor å Wallgrens värdshus till Dixons bostad, för att der aflemna några höns, som Dixon köpt af deras husbonde, men enär Dixon icke träffats hemma, hade man vändt sig till dennes bustru, som, förargad öfver att mannen gjorde affärer i höns, alldel s icke ville ha några sådane i huset, hvarigenom crlvexling uppstått, hvilken slutligen öfvergått till formligt gräl, då Fagerström gjorde narr af fru Dixon, som är född Norska, för det roliga språk hon pratade, hvilket åter föranlät henne att tillkalla sin granne, mamsell Rebecka Norström, som, jemte systern Alida, är boende i andra våningen till sami 4 hus. Detta gjorde också slag i saken, ty nu gick det hett till väga och pardon gafs å ingendera sidan. Svenska och norska artighetor vankades i öfverflöd, dervia mamsell Rebecka bland annat lexade upp Fagerström för det han icke visade sig artig mot damer, hvilket denne med sitt parti sökte ätergälda så godt de förmådde, men ansag dock, såsom underlägsne sin motpart och hennes mäktiga allicrade, det vara bäst i tid retirera, dervid Fagerström yttrade att leken ännu icke vore slutad. Denne började också straxt derpå, i det mamsell Rebecka på gården råkade ut för Fagerström, som då förde ett så groft språk, att han ånyo erhöll en tillrättavisning, hvilken dock icke medförde bättre verkan, än att han hade den oartigheten förpa-sa mamsell Rebecka ut på gatan, dit han sjelt medföljde, hvarpå hon slog igen porten, under yttrande att om han icke upphörde med sina våldsamheter, skulle polisen snart komma med i spelet, hvilket åter å Fagerströms sida framkallade hotelser mot husfolket. Poliskonstapeln Söderlund, som i det samma passerade och hörde de sednare uilätelserna, tillsade derföre Fagerström att han icke finge intränga å gården, utan skulle aflägsna srg, hvilket äfven skedde, sedan han likväl yttrat, att om han nu icke kunde komma in, så skulle det likväl ske en annan gang. Detta inträffade också redan samma afton, ty vid 11-tiden infann han sig åter på stället, i sällskap med tvenne andra karlar, som, då porten å planket utanför huset var tillåst, hjelpte Fagerström att klifva öfver densamma, hvilken han derpå inifrån öppnade för kamraterne, som, inkomne på gården, jemte Fagerström begåfvo sig upp i trappan till andra våningen, der oräsen och skoj tillställdes samt afsigt yttrades att intränga i mamsellernas rum, hvilka dock icke voro beredda på! en sådan visit. Emellertid hade det öfriga husfolket äfven kommit på benen, och då Dixon, som sökt att få bort fridstörarne, af hustrun blifvit underrättad om att det varit Fagerström, hvilken förut på dagen förorättat henne, hade han kört ut dessa obehöriga gäster, I hvarvid fru Dixon blifvit knufsad af Fagerström, som, utkommen på gården, anfallit och slagit omkull Dixon, då dennes hustru gjort en diversion till mannens förmån med en käpp, hvaraf Fagerström fått ett rapp i ansigtet, hvilket denne velat återgälda, men i stället träffat ett litet barn, som fru Dixon burit på armen, hvarigenom detsamma erhallit en icke obetydlig skråma på halsen. Sedan Dixon väl åter kommit på benen, sprang Fagerström ut på gatan, efterföljd af Dixon. Hvad der passerat upplyses af nattväktarnes vittnesmål, ehuru D0.xon har bestridt detta, påstående sig icke ha gitvit Fagerström någon örfil på gatan. Fagerström vidhöll, att han gått öfver porten, som han sedermera öppnat inifrån, men påstod att sådant icke skett i någon ond afsigt, utan hade meningen varit att jemte kamraterne hos flickorna dricka en butelj porter, då han blifvit utkörd och på annat sätt förfördelad af Dixon, som Fagerström bestred sig ha förorättat; och hade Fagerström icke kunnat tro det skulle vara så farligt, att öfver planket gå in på gården, enär han sett både husfolket och andra personer begagna denna väg. Tilläggande Fagerström, att han vid berörde tillfällen icke haft fru Wallgren med sig uti Dixons bostad, ty första gången åtföljdes han af pigorna och vid sednare tillfälet af de båda karlarne. Med bifall till åklagarens yrkande att Fagerström måtte förklaras skyldig genast träda i häkte, örveremnade poliskammaren ransakningens vidare fulljd till rådhusrätten, i afbidan hvarpå Fagerström örvaras i stadshäktet. Iärattbergs apåkeri i Majorna. — Vaktknekten eller s. k. uppläsaren i häktet, Sven Högberg, hade till i Lördags uttagit kallelse å )oliskonstapeln B. F. W. Aulin till rådhusrättens indra afdelning, i påstående, att då Aulin