Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 augusti 1856, sida 2

I sammanhang härmed anhålla vi underdiånigst att Eders Kongl. Maj:t värdes nådigst hos rikets nästsammanträdande ständer göra proposition om förskotts-anslag till skjutsanstalternes i riket uppehållande: och som ett dylikt anslag i framtiden hvarje riksdag torde blifva nödigt, synes icke någon skjutsningsentreprenad böra till tiden utsträckas utöfver 3 år eller perioden för hvarie statsreglering. Tillsvidare vilja vi mot det väckta förslaget endast anmärka, att äfven efter dess genomförande skjutsskyldigheten komme att hvila med icke obetydlig tyngd på jordbruket, samt att vi icke se något skäl hvarföre kommunerna skola understödja enskilta regande mer än hvad de göra genom den icke så litet betungande väghällningen. Det enda rätt principenliga i denna del torde vara, att den resande finge betala hvad skjutsen på hvarje ort vore värd, hvilket kan-vara mycket olika. När derföre entreprenad-auktion för en viss skjutsskyldighet hålles, borde den summan, utöfver skjutspengarne, som entreprenören betingar sig, betalas icke af kommunen eller staten, utan af de resande. Det blefve, på detta sätt, sannolikt betydligt dyrare än nu att resa med extrapost i Sverge, men det kunde icke ljelpas. Vi förstå icke hvarför ej skjutsen skall galla allt hvad den kan, likasom allting annat. Nu gör man med skjutsen i Sverge, som kejsar Napoleon för ett år sedan med bagarne i Paris. De tvungos att sälja sitt bröd till underpris, och kommunen ålades att betäcka dem for förlusten. IIafva vi ogillat det ena systemer, så böra vi ock ogilla det andra, och detta så mycket mer, som i Sverge de resande alls icke höra till klassen af hungrande och upproriske proletärer. Hvad som gäller om skjutsskyldigheten gäller ock i viss mån om väg-hållningen (dock icke vägarnes anläggning) hvilken väl borde i första rummet drabba den som begagnar vägen, och icke den, som rår om jord i dess närmare eller fjärmare grannskap. Att få dessa saker ordnade på en rättvis grund och på ett klokt, praktiskt sätt, är en af de icke minst vigtiga uppgifter för den blifvande riksdagens verksamhet.