Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juni 1856, sida 1

NN Danmark ännu existerande reaktionära adliga partiet. Med undantag af åkerbruket hade han ej sinne för något utom politiken. Alla de små och stora frågor, som på sednare tider satt nationen i rörelse, följdes af honom med uppmärksamhet. Men emedan han uppvext bland idel aristokrater, var det naturligt, att han ej fattade frihetens värde, utan använde alla vapen, för att bekämpa frihetsmännen. Oppositionstidningarne läste han, men, såsom han sade, blott för att se, huru det stod till i fiendens läger; och bondevännerna hade han hotat med stryk, om de vågade komma till hans gods. Vi se honom i detta ögonblick harmset läsa Fwdrelandet och rifva sig i håret, när något riktigt förargar honom. Mellan honom och modren sitter hans enda syster Elise, en flicka på nitton år. Högvext, fyllig och liflig bildar hon en fullkomlig motsats till modren, med hvilken hon till det yttre för öfrigt har någon likhet. Hennes blickar sväfvar rundt omkring i rummet och hvila än på modren, än på Rudolf, likasom ville de uppmana dem att bryta tystnaden. Då detta icke sker, lägger hon med förtretad mine bort sömnaden, ögnar i en tidning, som dock icke länge fängslar hennes uppmärksamhet, och slutar med att mönstra kondolansbrefven, som ligga framför friherrinnan, Hastigt fattar hon ett bref, som ännu icke är öppnadt. Hon sor upp och säger: — Här är ett bref från Alfred; det måtte du hafva förbisett. Alfred var friherrinnans andre son. Han tjenstgjorde såsom löjtnant vid en bataljon i Köpenhamn. — Från Alfred? frågar friherrinnan, och en gnista af lif röjdes i hennes anletsdrag. Hon bryter sigillet och läser brefvet med sitt vanliga kalla och lugna utseende. Ulise vill af modreng ansigisspe sluta