Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 maj 1856, sida 1

A — — —— märkt. att kärasten också lismade sig in med en annan officer, och det kunde han icke tåla. Så kallade kapten en dag på oss . på mig och en at mina kamrater, en präktig karl, som sedan miste begge benen .. och säger, att Moldauiskan har bedragit honom, och frågar oss, om vi vilja hjelpa honom lära henne att icke bedraga en rysk kapten. — Ja, naturligtvis, svara vi, — vi äro altid till er högvälborenhets tjenst! — Tack, sade han, pekade på det hus, der officern .. den andre otticern, förstår ni .. bodde, och sade vidare: — I natt smyger hon nog till honom igen; derför skolen J ställa er här på hvar sin sida af bron, och då hon passerar förbi, tagen J henne .. men utan buller. förstän J. . och släppen henne i vattnet. Cdcdt. herr kapten, svarade vi. Vi försågo oss med en säck och satte oss på bron. Vid midnattstiden kom fruntimret. — Hvarthän så hastigt, nådig fru? säga vi och gifva henne en dunk i hufvudet. Ilon gat icke ett ljud ifrån sig, då vi stoppade henne i säcken och kastade henne i vattnet. Men fölJande dag gick vår kapten till den andre officern. — Blit icke ond på den stackars damen, sade han; -det är icke hennes skuld, att hon cj kunde komma i natt. Vi hafva förbjudit henne det, men när ni önskar, kunna vi göra en liten tur .. sabel eller pistol, hvilketdera behagar m? — Som ni vill, mig är det likgiltist, säger den andre till min kapten. Och så slogos de. Den andre sköt min tappre kapten i bröstet, och ett par månader derefter dog han. — Och Moldauiskan, frågade jag, — gick hon verkligen till botten? Till botten, svarade gendarmen. Jag uttryckte min förvåning öfver den barnsliga sorglöshet, hvarmed den gamle soldaten berättade