då regeringsbestyren voro vida enklare, kastades de dock icke uteslutande på centralstyrelsen. Före franska revolutionen och ju mera man flyttar sig tillbaka, desto mera inskränkes det furstliga maktområdet af en mängd höghetsoch sjelfstyrelserättigheter, tillhörande privilegierade klasser och korporationer. Centralstyrelsen har nu inträdt som alla dessa myndigheters arftagare; men dertill komma äfven de många bestyr, som äro följder af en genom den stigande civilisationen mera invecklad samhällsinrättning. Dessa centralstyrelsens ökade åligganden, tillkomna på en slags naturlig väg, öfverstego redan den styrande förmågans krafter, och omöjliggöra den grundlighet, hvarmed hvarje särskild styrelsens handling förtjenar att behandlas. Men äfven alla dessa mångfaldiga och brokiga bestyr hafva icke förmått stilla furstarnes omättliga styrelsehunger, då de ytterligare på konstladt sätt, genom det byråkratiska systemets ständiga maktinkräktningar, söker monopolisera all offentlig verksamhet. Alla de säkerhetsmätt, hvarmed furstarne söka omgärda och trygga sitt allenastyrande, byggas på grundvalen af centralisationssystemet. Men om detta förtroende just icke kan åberopas som något prof på furstarnes vishet, är det ett så mycket vackrare prof af deras fördomsfrihet, när man nemligen gör sig reda för detta systems anor och uppkomst. Något hvar har sig bekant att det icke finnes någon tilldragelse, som hos furstarne lefver i förhatligare minne än 1789 års revolution; och icke destomindre omfatta de dess sanskyldiga barn, — centralisationssystemet — med den ömmaste moders omvårdnad.