Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 maj 1856, sida 1

grunden visade sig åtskilliga andra menskliga skepnader, bland hvilka Jag varsnade en kosackmössa. Det var polismästare Mäller med sin eskort. Ilan tillkännagaf, att han på order af generalguvernören — han höll ordren i handen — mäste undersöka mina papper. Ljus tändes, polismästaren tog nycklarne, och hans biträden började vända upp och ned på mina böcker och kläder, medan polismästaren sjelf cgnade sin omsorg åt mina papper, dem han, så mänga de voro, tycktes anse misstänkta, ty han lade dem alla afsides och vände sig plötsligt till mig med följande ord: — Jag får bedja er begagna tiden till att kläda på er, ty ni måste följa mig. — Hvart? frågade jag. — Till närmaste poliskammare. — Och sedan? — Generalguvernörens order går icke vidare. Jag klädde mig således. Men under tiden hade det förfärade tjenstefolket väckt min mor. Hon störtade från sängkammaren in till mig, men blef i dörrrn hejdad af en kosack. Vid hennes klagorop ilade jag till henne; polismästaren lemnade papperen och följde mig in i nästa rum. Här ursäktade han Big för min mor, lät ovett hagla öfver den stackars kosacken och återvände derefter till sina eller rättare mina papper. Straxt derefter kom min far. Han var blek, men sökte visa sig så lugn och fast som möjligt. Min mor satt och grät, och min far talade med darrande röst om likgiltiga ämnen med polismästaren. Då jag fruktade, att mina krafter skulle öfvergifva mig, och ej ville skänka polismästaren nöjet att se mig gräta, fattade jag honom vid armen och bad honom skynda sig. — Med nöje, svarade han.