Pariser-kongressen. samt att inbjuda dem att biträda densamma. Öfvertygade, att de här proklamerade maximer af hela verlden endast kunna mottagas med tacksamhet betvifla de fullmäktige ej, att deras regeringars bemödanden att få dem allmänt antagna, skola krönas med fullkomlig framgång. Denna förklaring är för närvarande och för framtiden endast bindande för de makter, hvilka biträdt eller framdeles komma att biträda densamma. Paris d. 16 April 1856. (Här följa underskrifterna.) RYSSLAND. Det har nu officielt bekräftats att kröningen skall äga rum i Augusti uti Moskau. Grefve Nesselrode bibehåller, vid sitt nedläggande af embetet, titeln af rikskansler. Det förut omtalade cirkuläret af inrikesministern Lanskoi förtjenar mera än i ett hänseende uppmärksammas. Vi vilja derför, med förbigående af den mindre vigtiga inledningen, reproducera dess senare del, hvilken lyder som följer: J, mina herrar guvernörer, hafven den uppgilten, att rikta er närmaste uppmärksamhet på den er anförtrodda befolknings lif, behofver och dervid icke lemna någon klass eller något stånd ur sigte, upptänka utvägar för ökandet af dess materiella välstånd och hänvisa på dem. J Ryssland, som är så rikt utrustadt med alla naturens gåfvor, kan och får icke fattas medel för att använda dem till det allmänna bästa. Blott den fulla utvecklingen af de producerande krafterna och den förståndiga ledningen af näringsfliten kunna betrygga Rysslands inre välstånd och befästa dess materiella oberoende, hvarför J alltid bören ihågkomma att det är en af edra vigtigaste pligter att upptäcka nya, de lokala förhållandena och behofven motsvarande grenar af allmännyttig verksamhet. Men på statsekonomiens gebit kunna välgörande resultater blott ernås under de vilkoren, att öfverheten visas en fullkomlig och allmän aktning, att lagarne strängt efterlefvas, så att folkklasser fullgöra sina pligter på samma gång som deras rättigheter respekteras, och att harmonisk ordning och ömsesidigt förtroende äro rådande. För ernåendet häraf, uppmanar jag er, mina herrar guvernörer, att sorgfälligt och strängt vaka deröfver att rättvisan skipas med oväld. Å andra sidan ålägger jag er, att egna era bemödanden åt förtjenstfulla krigares försörjande, äfvensom åt ordningens upprätthållande ibland alla folkklasser, hvarvid J måsten använda den ifrigaste och outtröttligaste uppmärksamhet derpå, att de lifegnes fulla underdånighet under deras herrar upprätthålles. Tillika får jag bedja guvernörerna och kretsmarskalkerna vända sig till adeln, som alltid lagt i dagen sin beredvillighet att utföra gin kejsares planer, och uppmana godsägarne att äfven nu använda alla af dem beroende medel till befrämjandet af god ordning, och derjemte uppmana dem att upptaga afskedade eller på obestämd tid permitterade soldater, hvilka återvända till de byar, hvilka de tillhörde, innan de utskrefvos till krigstjenst. Dessa krigare, hvilka tjent med ära och utmärkelse på marscher och i fält, skola säkerligen inse, att de genom ett godt uppförande och fredliga och nyttiga sysselsättningar i husliga kretsen blott sätta kronan på sina fäderneslandet redan bevisade tjenster och i ännu högre grad förvärfva sig kejsarens nåd. Sedan de i krigstjensten vunnit den erfarenhet, att blott sträng lydnad förmår upprätthålla den för det allmänna lugnet så nödvändiga ordningen, skola dessa förtjenstfulla krigare genom sitt tadelfria uppförande blifva ett godt föredöme för de krigare, som tjenat i landtvärnet, hvilka nu återvända till sitt förra stånd och sina förra sysselsättningar, äfvensom för de med dem sammanlefvande lifegne, hos hvilka det beständigt måste inskärpas, att äfven de genom sina fredliga sysselsättningar och sina pligters uppfyllande äro nyttiga för staten, men att den ringaste afvikelse från den lagliga ordningen och lydnaden emot deras herrar skall ddraga dem kejsarens vrede och straffas med ull lagens stränghet. ENGLAND. Ninistrarne hafva i underhuset lyckligt undgått den fara, hvarmed debatterna om Kars fall hotade dess existens. Till sitt försvar anförde de hufvudsakligen, att eröfringen af Kars ej det ringaste inverkat på händelserna, i det redan före denna tilldragelse, Frankrike och England skriftligen uppställt en fredsplan, hvilken blifvit mera än 4119 110 TT ÅA