Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 maj 1856, sida 1

erkännande som en politisk motståndare ka begära. Men när Sv. Tidn., egentligen frål detta års början, lemnade sin fordna akt ningsbjudande ställning och med ett hejdlös öfversitteri kastade sig öfver dem, som i po litiken vågade tänka annorlunda än Sv. Tidn. särdeles öfver dem, som vågat belysa Car Johans politik, hvilka stämplades med all: bakdanteriets epitheter, och när tidningen dessa sina utfall endast på det mest undfal lande sätt bemöttes af Aftonbladet, så känd vi oss nödsakade, att i vår ringhet visa vå ärade kollega, att triumfsångerna voro någo för tidiga och att, om man äfven lyckats pa ralysera Aftonbladet, så funnos dock andra som både kunde ochyvägade upptaga den hand. ske, som Sv. Tidn. tid efter annan behagade kasta det liberala partiet i ansigtet. Nu trc vi att A.B. skall bjuda Sv. Tidn. spetsen denna del bättre än vi, och då skola vi med nöje lemna Sv. Tidn. i fred för vår Pgrymhet, ty lika mycket vi älska en frisk debatt om saker, lika litet älska vi gräl mellan tidningsredaktioner. Efter denna lilla förklaring, som vi gjort för denna gång, nödgas vi anmärka, att den slutmening i Sv. Tidn:s uppsats, med hvilken den förmodligen afsett att taga Hand.-Tidn. på det ömma, som man säger, nemligen insinuationen, att II.-T:s nuvarande qvasiliberala tänkesätt, äro ett skrymteri, men att idet egontligen är röda mössan, som hon II.-T.) bär under enfaldens peruk — mycket litet träffat oss. Ty först och främst nyttja vi ej peruk, vare sig med eller utan puder, för det andra äro vi ej enfaldige, för det tredje kunde det aldrig falla oss in att bära mössan under peruken, hvilket vore alltför otrefligt, och slutligen är vår röda mössa nu densamma som den varit och som den, med Guds hjelp, alltid skall komma att blifva. Hvad slutligen vidkommer Sv. Tidn:s anmärkning, att alla tidningar, som vilja tillhöra det bättre slaget, borde öfvergifva det föraktliga området att fördömma sina motståndares afsigter — så synes denna anmaning vis å vis Hand.-Tidn. vara föga på sin plats. Det är Sv. Tidn:s handlingar, dess högt uttalade ord, hvilka vi noggrannt återgifvit och bedömt; om dess afsiyter veta vi oss ej hafva yttrat ett ord.