Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 maj 1856, sida 1

underrättelse. Jag sökte förgäfves gissa orsaken till denna olycka, ty under hela den sistförflutna tiden hade allt varit stilla som grafven. N. var kommen först aftonen förut, och hvarför just arrestera honom och icke mig? Det var mig icke möjligt att helt beskedligt lägga armarne i kors och afvakta sakens utveckling; min oro dref mig framåt. Jag klädde mig och gick ut, utan att hafva något bestämdt mål. Detta var den första olycka, som mött mig i lifvet — olycka säger jag, ty jag älskade N. med ett ungdomligt sinnes hela eld och passion, och känslan af min sullkomliga vanmakt och omöjligheten att bringa honom hjelp nedtyngde min Själ. Medan jag på detta sätt utan mäl och bestämmelse irrade kring gatorna, kom jag att erinra mig en bekant, hvars ställning i samhället gjorde det honom möjligt att erfara hvad egentligen var på färde. Han kunde måhända tillochmed hjelpa oss. Han bodde emellertid i en villa, temligen långt utanför staden. Jag tog derför en droska och skyndade till honom. Klockan var ej mer än sju på morgonen. Vi hade varit bekanta med W. i halftannat år. Han var ett slags lejon i Moskwa. Upplostrad i Paris, rik, bildad, qvick, fri i åsigter och genialisk hade han delat öde med dem, som den 26 December ) fängslades och sedermera amnestierades. Landsflykt och landsförvisning hade gått honom förbi, men äran bibehöll han. Han var anställd i statens tjenst och egde stort inflytande hos generalguvernören. Furst Galitzin såg nämligen gerna omkring sig personer ) Upproret vid kejsar Nikolai thronbestigning. ötvers. anm.