Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 maj 1856, sida 1

blifvit förr omnämnd ibland de öfriga. Ins. medgifver för sin del redaktionens, såväl I som hvarje författares rätt att efter behag afhandla eller icke afhandla ett ämne. Deremot har allmänheten sedermera rätt att, efter sin åsigt, bedöma huru ett sådant ämne blifvit behandladt. grunderna, hvilka, sammanlagda med artikelns hela syftning, erinra om timeo Danaos et dona farentes, och att man, liksom det är vigtigt att icke blifva inledd i frestelse, också bör frukta att blifva insöfd i säkerhet. Detta blir helt naturligt då man läser att Äfrågan numera är för regeringen likgiltig. Skulle således regeringens vilja vara Svenska Tidningens bevekelsegrund? Det har ju icke hetat så förr? — Hvarigenom har man förlorat hoppet att genomföra detta ryktbara förslag? — Är det kanske möjligt att uppfriska denna förhoppning, i fall nationen vaggas till sömns i afseende på denna vigtiga fråga? Insändaren anser detta troligt. Besynnerligt sammanstå de båda tankarne att regeringen icke gifvit redaktionen någon ingifvelse och att regeringen är likgiltig i afseende på sjelfva frågan. Ins. förenar sig icke med Svenska Tidningen. i påståendet att man illvilligt uppfunnit ordet tryckfrihetens utstrykande ur grundlagarne, likasom det å andra sidan icke lärer anses försåtligt att låta tryckfrihetens grundsats och definition qvarstå i grundlagen — Författaren har likväl angifvit bevekelseunder det att åtgärden minst sagdt kunde och kan leda dertill att sjelfva saken försvunne ur samhällslifvet. — Man vet huru budet som låtit medskickade kräftor krypa ut ur korgen, fägnade sig åt underrättelsen att alla tjogen af dessa kräk — funnos i det samtidigt framlemnade brefvet! Så skulle det väl också gå med detta qvarståendet. samhället att vara på sin vakt för bevaranda; men ins. ber, för sin del, såväl publiciförlusten af rättigheter — likgiltigt om desgen att våldföras. set hvilande förslaget vara vådligt för framtiden, om det också icke skulle nu hafva något hemligt syfte. Insändaren delar den tanke som Svenska Tidningen förutsätter hos nationen. Men, hvarför tolkar icke Svenska TidninDenna tysthet, sammanlagd med hvarje insigtsfull persons åsigt af de vådliga följder, hvilka kunna uppkomma, om ett så hemskt, skrämseln i afseende på dessa följder. Att pråla med uttryck, sådane som regeringens medvetenhet af sin dygd, är mycket vensterhändt. — I fall den trassliga härfvan,) som ligger i förslaget skall redas, kan det icke ske igenom annat än att, ibland de blifvande ständerne, ingen representant låter tumma sig; och att, i stället ett enhälligt afslag möter den hemlighetsfulla, skickelsedigra, och nu sednast med särskildt handverkarekraft förordade tillintetgörelsen af vår säkraste borgen för att tryckfriheten kommer att qvarstå såsom det dyrbaraste skyddsvärnet för vår konstitutionella frihet. Svenska Tidningen framkastar nu att det stora obestämda förslaget bordt åtföljas af ett bestämdt förslag till tryckfrihetslag. Det är också aldeles rätt sagdt. Om regeringen föreslagit jemkningar ledande till ordning och het derigenom icke blifvit förnärmad. Väl anvisas publiciteten att icke uppmana det af rättigheter som aldrig varit våldförteten som nationen, att vara på vakt emot sa redan äro våldförda eller allenast på väSvenska Tidningen tror att nationen anser ) gen hvad som kan åsyftas med förslaget? så omfattande och allmänt förslag blefve antaget, är nog att både väcka och underhålla I I I säkerhet, så borde ju alla partier derom förenat sig, så framt yttranderättens ärliga friSvenska Tidningen synes förgäta att det setet ÄUÄEÄEÄEÄEÄEÄEÄEÄE—— rr 12 2 : 222 b5 a oo 24