Svenska Tidn. synes likväl knappt vilja sluta med detta tal om ett bestämdt förslag — som skall bota all oro, och att man säledes nu skall godtgöra hvad man vid förra riksdagen försummade. Insändaren förnyar sin förklaring att den mest frisinnade lag, ställd oleroende af grundlagens skygd, icke utgör något framtida försvar för vår tryckfrihet. Den representant, som lemnar sin hembygd utan att hafva klart beslutat sig i denna sak, bör befara att han reser till riksdagen för att medverka till Sverges rikes olycka och förderf. Ingen lockbeta, inga granna och milda ord i lagförslag eller i förledelsesamtal i hufvudsta sen, få verka på hans hittills hysta öfvertygelse, att en tryckfrihetslag utan grundlagshelgd är detsamma som en öppen port för det tvång hvaraf andra nationer lida, att icke få del af allt som passerar, icke se kontroll utöfvad mot de missbruk, som så ofta utaf maktegande bedrifvas, der icke offentligbeten i tal och skrift och tryck håller de förmätne tillbaka. Svenska Tidningen medgifver att förslaget till grundlagsförändringen gjort uppståndelse i landet. Men regeringen beskylles för att hafva upptagit den omständigheten med samma likgiltighet, som om det varit en naturens ohjelpliga meteorologiska tilldragelse, hörande till vär svenska planets telluriska beskaffenhet. Insändaren kan naturligtvis icke veta huru regeringen härmed gjort, men hvad han med säkerhet vet, är att till vår svenska planets telluriska beskaffenhet, eller med andra ord till nordkarakteren i allmänhet, höra icke dubbelhet och svek. RR