ekritlän att icke ropa för en till gevärsgång berättigad som äker i hyrvagn upphör — hyrvagnarna äro numera, de flesta, lika eleganta som mången egen och säkerligen sätter sig ingen till denna honneur berättigad i den sämre utan attvara civilklädd. — Likaledes får jag erinra att manskap icke må försumma att vid helsning på förmän göra halt och front för den som denna honneur tillkommer. j Kapten Puff tillägger: vvi minnas grannt hurusom vår vän Öresundsposten för någon tid sedan höll på att komma i bugten för en viss regementsorders skull, hvars autencitet på grund af herrar officerares nuvarande höga bildningsgrad helt enkelt förklarades för en omöjlighet. Till undanrödjande af all tvetydighet i detta hänseende är vår order försedd med datum, så att Sv. Tidningen ej skall kunna komma och säga att den möjligtvis emanerat för ett par hundra år sedan. Den kastar för öfrigt ingen skuggaaf misstanka om ryskhet på herr öfverkommendanten, ehuru den svenska han skrifver visserligen kunde vara bättre; den ger anledning till för allvarsamma betraktelser för att kunna läsas med samma oblandade nöje som ett vanligt pekorale, och den väcker slutligen alltför vemodiga tankar för att vara riktigt rolig. Det kan visserligen vara löjligt nog att tänka sig en gammal kommendant, pendant till den i ÅNya garnison), reglementera rop till gevä sgång för både dem som ha rätt dertill, och att höra honom puffa för nutidens eleganta hyrvagnar och gifva en fin vink åt dem som äro till gevärsgång berättigade att icke sätta sig i sämre vagnar utan att vara civilklädda; men -men — den sista tiden har dock varit något för allvarsam för sådana barnsligheters sättande på orderna, som att folk skulle ha fästat sig dervid att gevärsposterna stannat vid halft rop utan vinkning! Det är visserligen nöjsamt men mellankoliskt tilllika, att tänka, att öfverkommendanten i Stockholm, tack vare neutraliteten, kunde sysselsätta sig med honnörsfrågor under det verldens öde stod på spel; att han hade öga för våra hyrvagnars elegans medan hela den öfriga verlden hade sina blickar fästade på eländet och fasorna på Krim, och att här fanns ett öra för till gevärsgång berättigade personers klagan deröfver att det icke ropats fullt ut? för dem, på samma tid vi gjorde oss döfva för vestmakternas böner om vårt deltagande i det heliga kriget! Och när vi tänka på framtiden — på den förmodligen icke så särdeles långt aflägsna framtid då Stockholm skall vara befästadt och behöfva sig en ordentlig öfverkommendant, då erkänna viattvi med oro skulle se hufvudstadens nycklar i händerna på en Briquet, ehuru den gubbens krigsartiklar visst icke vore af det dummare slaget. — Rörande Gefle-Dala-jernvägen berättar Norrlandsposten från Gefle den 28 April, att arbetet å jernvägen, under gynnsam väderlek, hela denna vinter pågått. Med undantag af arbetena vid Brobänken i snickareverkstaden och smedjorna och der stationshuset, snart är uppe till takfoten och grunden lagd till lokomotivstall, mekaniska verkstaden och varumagasinet m. m., samt brobyggnaden öfver östra Lillån och några smärre efterarbeten längs linien, är bankläggningen nu färdig på en sträcka af 1; mil. Först på skogen vid Margretchill, norr om Forssbacka, påträffas numera någon större arbetsstyrka. Härifrån utsträckes arbetet österut, för att möta den redan färdiga banken ofvanföre Vestbyggeängarne på Mackmyraskogen och vester uttill Rödjängstorp, hvarifrån en annan afdelning fortgår vidare vesterut förbi Båtviken vid Storsjön till den redan färdiga banken öfver myrorna vid Jädran. Arbetet är utsträckt på en väglängd af 5 mil, hvilket icke bör anses litet, om man erinrar sig, att det endast är elfva månader sedan det den 29 Maj förlidne år begynte med 20 å 30 arbetare, och att all arbetsredskap, som nu finnes i komplett skick för 3 å 4000 man, under samma korta tid blifvit anskaffad och förfärdigad. Till Jädran, 2 mil från Gefle, bör bankläggningen vara fullbordad i början af Juni och innan medio af Augusti äfvenledes fram till Storvik, 3; mil, hvarefter en stor del af arbetsstyrkan torde komma att uppflyttas på Dalgränsen ofvanföre Robertsholm. Mellan Storvik och Robertsholm, hvarest utfyllningar och genomskärningar äro mycket stora, tager det längre tid, så att arbetet med bankläggningen derstädes medtager hela sommaren och hösten. Under vintern hafva så väl sleepers som stora massor barlastgrus blifvit framförda längs linien mellan Gefle och Jädran, så att allt är i ordning för utläggning af jernskenorna, så fort dessa, jemte lokomotiv och annan redskap, hinna anlända från England, och hvarmed redan åtta fartyg äro under väg samt flere under befraktning. Fyra lokGÖmötiver, hvaraf ett under väg hemväntas tidigt på sommaren. Ett är sednare börjernvägsrörelsen kunna vara utsträckt till Robertsholm, och fortfar lyckan såsom hittills, så kan man redan på sommaren 1858 åka på i jernväg till hufvudstadeu i Dalom. — I tidningen Upsala för den 29 April läges: Vid nu hpägdende reparation af Gamla Upsala kyrka hafva vid golfvets jemnande många märkvärdiga grafvar blottats, hvilka borde af sakkunnige närmare undersökas innan de raseras eller fyllas. Häromdagen uppö togs den hvita marmorsten, som, enligt sägen, täcker Erik den Heliges graf, för att utröna om Peringskölds anförda utsago att på en half alns djup derunder fanns en annan sten som täcker sjelfva grafven, vore grundad. Detta egdesin fulla riktighet. Den andre var en grof mere AA J eckkädgsglQei!rs? tswvr Tbod