Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 april 1856, sida 2

Se hit, grefve, sade Orlow, dessa taflor böra intressera er mer än mig. Grefve Buol drog munnen till ett tvunget leende. Åå nå, fortfor Orlow, jag är är öfvertygad, att dessa målningar ej blifvit upphängde här, för att väcka obehagliga minnen i er själ eller plåga er. Dertill äro våra värdar alltför grannlaga. Betjenterna måste hafva glömt att aflägsna dessa taflor, ehuru de visste, att ni skulle komma; men det är ingenting att fästa sig vid, alls ingenting. — Vid ett annat tillfälle, då grefve Buol som ifrigast höll på att framställa några öfverdrifna anspråk i afseende på Donaufurstendömena, hviskade grefve Orlow — icke sotto voce, utan tillräckligt högt att höras —: Ma foi, pas mal M. le Comte; pas si mal. On dirait, que ceest les Autrichiens, qui ont pris Sebastopol. (Vid min heder, herr grefve, icke illa taladt! Man kunde tro, att det är Österrikarne, som tagit Sebastopol).