ovagadt genom de privatbanker, hvilka uppstodo efter 1833 såsom enda räddning för det stryperi, som realisationen eljest ovilkorligen skolat medföra, så är det ett begär att följa modet, öfverallt nu i Europa gängse, att utvidga kreditväsendet under alla möjliga former. Och om sådant är motivet, så är det i sanning en lycka att Kongl. Maj:t har i sin makt att förhindra vidare utveckling af det nuvarande systemet eller rättare icke-systemet, intill dess grunderna blifvit något bättre lagda för vårt bankoch myntväsende i allmänhet. Jag slutar med att i min ringa mån, men på det allvarligaste afstyrka all vidare utsträckning för närvarande af kreditsystemet genom de ifrågasatte båda storbankerna i Stockholm. David Frölich.