Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 april 1856, sida 2

I MH Y1iG, 4119 11I1591111I111I d VIVv auhnalt Ullfälle, då grefve Buol som ifrigast höll på att framställa några öfverdrifna anspråk i afseende på Donaufurstendömena, hviskade grefve Orlow — icke sotto voce, utan tillräckligt högt att höras —: Ma foi, pas mal M. le Comte; pas si mal. On dirait, que ceest les Autrichiens, qui ont pris Sebastopol. (Vid min heder, herr grefve, icke illa taladt! Man kunde tro, att det är Österrikarne, som tagit Sebastopol). Freusfördrnget ut d. 30 Mars. Ärt. 1. Från den dag, då ratisikationerna å detta fördrag utvexlas, skall för evärdliga tider vara fred och vänskap emellan H. M. Fransmännens kejsare, H. M. drottningen af England, H. M. konungen af Sardinien och H. M. sultanen å ena och H. M. alla Ryssars kejsare å andra sidan, äfvensom emellan deras arfvingar och efterträdare, deras stater och respektive undersåter. Art. 2. Då freden lyckligen återstälts emellan de nämnda majestäterna, så skola de under kriget besatta eller eröfrade territorierna af begge parterna utrymmas. Speciella öfverenskommelser skola ordna sättet för utrymmandet, hvilket äger rum så snart görligt är. Art. 3. II. M. alla Ryssars kejsare förbinder sig att åt sultanen återställa staden Kars med dess citadell jemte de andra punkter på turkiska området, hvaraf ryska trupperna befinna sig i besittning. Art. 4. DD. MM. Fransmännens kejsare, drottI ningen af England, konungen af Sardinien och sultanen förbinda sig att åt II. M. alla Ryssars kejsare återställa städerna och hamnarne Sebastopol, Balaklava, Kamiesch. Eupatoria, Kertsch, Jeni-Kale, Suchum-Kale och alla andra punkter, som äro i deras truppers besittning.) Art. 9. Då II. M. sultanen i sin beständiga omsorg för sina undersåters väl oktrojerat en firman, den der på samma gång som den utan skillnad till religion eller race förbättrar deras öde, bekräfar hans välvilliga afsigter emot de kristne i sitt rike, har han i det uppsåt att gifva ett nytt bevis på sina tänkesätt i detta hänseende beslutat att meddela de kontraherande makterna denna firman, som emanerat från hans suveräna vilja. De kontraherande makterna konstatera det höga värdet af detta meddelande. Det är väl till förståendes, att det icke i något fall kan gifva de nämnde makterna rätt att samfält eller enskilt inblanda sig i H. M. sultanens förhållanden till hans undersåter eller i den inre förvaltningen af hans rike. Art. 10. Fördraget af d. 13 Juli 1841, hvilket upprätthåller ottomaniska rikets gamla regel beträffande stängningen af Bosforen och Dardanellerna har efter gemensam öfverenskommelse blifvit revideradt. Den i detta hänseende och i enlighet med denna princip emellan de höga kontraherande makterna safslutna akt är och förblir vidfogad detta fördrag och skall hafva samma kraft och värde, som om den vore deri fullständigt upptagen. Art. 11. Svarta hafvet är neutraliseradt; öppna för alla nationers handelsmän, äro dess farvatten och hamnar formligen och evärdligen förbjudna för nå väl kuststaternas, som alla andra makters krigsflaggor, undantagandes de i art. 14 och 19 omnämnda undantagsfall. Art. 12 Fri från all inskränkning varder handeln sii svarta hafvets hamnar och farvatten endast underkastad snndhets-, tulloch polisförordningar, affattade i en för dess utveckling gynnsam anda. För att gifva alla nationers handelsoch sjöfartsinteressen önskvärd säkerhet, skola Ryssland och den höga Porten tillstädja tillsättandet af konsuler i alla deras vid svarta hafvets kust belägna hamnar, i enlighet med folkrättens principer. Art. 13. Då svarta hafvet enligt ordalydelsen i art. 11 är neutraliscradt, så är bibehållandet eller upprättandet af militärisk-maritima arsenaler på dess kuster utan nödvändighet och ändamål. DD. MM. alla Ryssars kejsare och sultanen förpligta sig derför att på dessa kuster ej upprätta eller bibehålla någon militärisk-maritim arsenal. Art. 14. Då DD. MM. alla Ryssars kejsare afslutat en öfverenskommelse för bestämmandet af styrkan och antalet af de lätta, för tjensten vid deras kuster nödvändiga fartyg, hvilkas underhållande si svarta hafvet de reservera sig, så har dema öfverenskommelse vidfogats detta fördrag och skall äga samma kraft och samma värde som om den deri vore fullständigt upptagen. Den kan hvarken annuleras eller modifieras utan de makters bifall, som undertecknat detta fördrag. Art. 15. Då Wienerkongress-akten faststält de principer, som reglera farten på de floder, hvilka skilja eller genomlöpa flera stater, så hafva de kontraherande makterna stipulerat, att dessa principer framdeles likaledes skola tillämpas på Donau och dess mynningar. De förklara, att denna disposition hädanefter utgör en del af allmänna rätten i Europa och ställa den under deras garanti. Farten på Jonau kan ej underkastas någon inskränkning eller någon afgift, som icke uttryckligen innefattas i de följande artiklarnes stipulationer. Till följe häraf skall ingen afgift kunna uppbäras, som stödjer sig endast och allenast på farledens begagnande, ej eller någon tull af de om bord befint! liga varor. Polisoch karantänsreglementena till de staters säkerhet, som denna flod skiljer eller genomlöper, skola affattas sålunda att de så mycket som möjligt underlätta cirkulationen. Utom dessa reglementen skall ej något annat hinder, af hvad beskaffenhet det vara må, läggas i vägen för den fria farten på floden. Art. 16. För att förverkliga bestämmelserna i föregående artikel skall det uppdras åt en kommission, i hvilken Frankrike, Osterrike, England, Preussen, Ryssland, Sardinien och Turkiet hafva hvardera en representant, att beteckna och låta verkställa de arbeten, som från Isatschka äro nödvändiga, för att befara Donaus mynningar, äfvensom den derintill stötande delen af hafvet, från sand och andra besvärande hinder, på det att denna del af floden och den tillstötande delen af hafvet måtte sättas i bästa segelbara skick. För att bestrida kostnaderna för dessa arbeten, äfvensom för de etablissementer, som skola betrygga och underlätta seglatsen på Donaumynningarne, I lhuununa hastämda UULa rammia