Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 april 1856, sida 2

melse skall han hafva förbundit sig att låta landet betala kostnaderna för ockupationsarmåens utrustning och underhåll. Samma anspråk sägas Österrikarne, ehuru utan framgång, hafva väckt i Moldau och dervid åberopat sig på att hospodaren i Wallachiet ansett sig böra bevilja dem. I Konstantinopel är Stirbey lika förhatad, som han är uppburen i Wien. Porten har från flera af Wallachiets boyarer emottagit en emot denne furste rikatt han på det mest oförsynta sätt användt statens medel, för att öfverallt köpa sig anI hängare. Dessa anklagelser rättfärdigas såväl genom de till stöd för dem citerade fakta som genom hans försummelse att afbörda sina tributer till Porten. Bristen i statskassan — en brist som förorsakats genom hans egna försnillningar — hade af honom anförts som ursäkt för hans försummelse. Denna klagoskrift har tvifvelsutan varit en medverkande orsak, och måhända den väsentligaste, till furstens afsättning. Få nu se hvad Österrike kommer att göra för att rädda sin hederlige skyddsling. TURKIET. Direktören för militärskolan i Konstantinopel, Dervisch Pascha, som erhållit sin bildning i Frankrike, der han för närvarande uppehåller sig, skall vara utsedd till medlem i den kommission, som har att reglera gränserna emellan Bessarabien och Moldau. KRIM. Det omnämndes i går, att general Liders d. 17 bevistat en revy af de allierade trupperna. Första visiten hade dock de allierades generaler d. 13 aflagt hos den ryska generalen, hvarom en alltför uppbygglig berättelse står att läsa i St. Petersburger-tidningarne. De sardinska trupperna hade alla inskeppats. AMERIKA. Anledningarne till sribytarehöfdingen Walkers seqvestrering af transitbolagets ångbåtar och öfriga egendom äro nu kända. Äfventyraren behöfde pengar. 1 denna sin förlägenhet erhöll han vinkar, tillochmed från Newyork, att ett beslag å kompaniets egendom och annuleringen af dess fribref skulle förmå aktieägarne att fylla hans toma kassa. Det var alltså helt simpelt en manover, hvarmed åsyftades att preja kompaniet, utan att precist tillintetgöra det. Kompaniets sak är således ännu icke förlorad. Det har 2:ne chancer för sig: antingen får det söka att komma till en uppgörelse med Walker och låta honom pungslå sig, eller har det att medverka till äfventyrarens störtande, då det kan lefva upp igen utan att lossa på pungen. Valkers financiella resurser äro imellertid uttömda. Costa Ricas finanser skola deremot befinna sig i ett blomstrande skick, och dess styrelse åtnjuter de talrika franska och tyska nybyggarnes sympathier. Dessutom har den att päräkna de vid kusten stationerade franska och engelska eskadrarnes understöd. Republiken synes alltså hafva all utsigt att utgå segrande ur kampen med de nordameriI kanska fribytarne. Förstärkning af liksinnade sällar sades imellertid vara under väg till Walkers band från Newyork och andra hamnar i förenta Staterna. I FREDSKONGRESSEN. Ur en af Times pariserkorrespondenser meddela vi följande: ö Österrikes gamla väldsbragder mot Sardinien hafva blifvit hämnade genom förstnämnda magts nuvarande isolerade ställning. Österrike afskys och fruktas af Preussen, hatas djupt af Ryssland, trotsas af Sardinien, är sannolikt föraktadt af Frankrike och, minst sagdt, icke älskadt af England. Rysslands fiendskap går dock sannolikt Wienerkabinettet mer till hjertat än något annat. Rysslands ombud på fredskongressen, grefve Orlow, begagnade hvarje tillfälle, för att låta Österrikes representant, grefve Buol, erfara sin harm mindre sårande derför att de inhöljdes i arlät sig Sardinien i krig med Ryssland? Cavour svarade, att Ryssland aldrig erkänt Sardiniens konstitutionella statsskick, utan betett sig, såsom om Sardinien icke existerat; krig var derför det enda medel, genom hvilket Sardinien rätt lifligt kunde öfvertyga Ryssland om sin tillvaro. Min bäste grefve, svarade Orlow, det var Österrikarne, de jesuiterna, som intalade Ryssland att handla sä. — Vid en stor banket, som senatens president gaf bredvid hvarandra, medan de betraktade en vacker malakitvas, som Alexander I säges 2 ÅA1 4 1 och sitt förakt, och hans tiekord voro icke tiga fraser. — En dag frågade Orlow Sardiniens ombud, grefve Cavour, i munter och gladlynt ton: men hvarför i all verlden ini Luxembourg för fredskonferensens medlemi mar, råkade grefvarne Orlow och Buol att stå hafva skänkt Napoleon I. Ryssen fäste sin österrikiske kollegas uppmärksamhet på några i rummet befintliga målningar, som föreställtad klagoskrift, hvari lägges honom till Jast