Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 april 1856, sida 2

Ett vida rationellare sätt att öka antalet af apothek i mån af behof, vunnes, enligt insändarens åsigi, genom att låta de nytillsatte inträda uti samma klass, som de förutvarande och betala till dessa apotheksinnehafvare någon del af deras erlagde privlegiilösen, samt sälunda amortera detta förargelse de kapital. Härigenom skulle det alim från förbindelsen att honorera anktoritetäörnas sanktion af en handel, som blifvit hos mången förhatlig och att skäl till motstånd från den nu — insändaren tror, utan skäl, — afundade samhällsklassen. 4) Beträffande medicinaltaxan och dess jemförelse med en engelsk köpmans priskurant, så innehåller denna uppställning så grofva felaktigheter och så många, att man nästan kan säga, att det hela är ett stort fel.5) Det förutsända antagandet att apothekaren köper sina varor till bästa pris, utan afscende på deras beskaffenhet, är ett förhastadt yttrande. Den apothekare, som handlar efter sådana principer, är en äreförgäten skurk, och en sådan kan icke i vår tid länge uppehålla sig på banan (icke ens för omkring 40 är sedan, då Göteborg hade ett sådant exempel.) Att företaga en fullständig vederläggning af alla Redakt:s uppgifter om inköpspris å Droguer, skulle fordra mer tid än Ins. har att dertill disponera. Men om Red. verkligen önskar att komma till ett klart bedömande af hithörande ämnen, så är ingenting lättare. På apotheken i Göteborg finnas säkert att tillgå priskuranter, som upptaga de verkliga inköpsprisen. De ur den engelska priskuranten anförde äro så befängde, att den sakkunnige kan deråt blott le, t. ex. å Chinabark, Jalappa-, Ipecacuanhseoch Ratanhiz-rot m. fl. Om Red. kunde hos den engelske köpmannen göra upphandling i tillräckligt stora qvantiteter af dessa varor, n.b. duglige ocn anvandbare, till uppgifne priser, så vore rikedom snart uppnådd. Om den uppgifna siffran multipliceras med 100 och deröfver, så träffas i några fall det verkliga inköpspriset. Men om Red. vill ha exempel, som af allmänheten kunna kontrolleras, så borde det vara säkrast att börja med inhemska varor, t. ex. bränvin som ingår uti apotheksrörelsen, till vida större qvantitet än någon af Red:n uppgifven vara. Medelpriset å bränvin var under sistlidna år 1 rdr 8 sk. bko minst, och medicinaltaxans pris var under samma tid 1 rdr bko, allt per kanna räknadt! Nu gäller bränvin i parti I rdr 28 sk. å 32 sk. per kanna, och medicinaltaxans pris är 1 rdr 36 sk. pko per kanna, med skyldighet för apothekaren att till samma pris utminutera denna kanna i sjettedelar, utan ersättning för spillning. Lägg nu härtill 15 procent rabatt å publika leveranser, — oftast utminutering till några skillingar och runstycken — och säg sedan, om vinsten är så afundsvärd, som Red. afmålat den! 6) Att fel nästan alltid mäste finnas i en taxa, som blott en gång om året revideras, är klart för hvar och en, som känner fluctuationer i alla varupriser, och särdeles i medicinal.er, som kunna stiga och falla under ett år ända till 100 och 200 procent. Det vissa är, att apothekare i allmänhet icke göra sig förtjente af den afund, 7) hvarmed de ofta äro öfverhopade, utan tvertom kunna framvisa lika mycken medborgerlighet och allmänt gagnande verksamhet, som någon annan samhällsklass. Om de ha sin goda bergning och icke använda sina öfverskotter till underhåll af ett öfverdådigt och yppigt lefnadssätt, utan till allmäntnyttiga företag, så återgälda de ju till samhället den afundade vinsten, och hvilken vinst, fördelad på många händer, skulle gifva otillräcklig bergning, till föga båtnad för det allmänna. —n. Så fort utrymmet det medgifver vilja vi meddela den andra insända uppsatsen i samma ämne, hvilken äfven ger anledning till åtskilliga anmärkningar. BBB:3m3m33333: E—6 väckanänna lösa sig