Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 april 1856, sida 2

Enrikes Nyheter. Göteborg. (Meddeladt.) Vid Vetenskapens Vänners sammanträde sistlidne Lördag höll hr intendenten Malm ett föredrag öfver flyttfoglarnes demigrationer, och särskildt med afseende å observationer, gjorda af hr Olbers i Töslanda, dervid några species af dessa flyttfoglar företeddes. Utom det intresse och den njutning, zoologien i och för sig skänker sina vänner, framhöll hr M. äfven dess praktiska nytta, enär det visat sig, att ordnandet af våroch höstarbetet för jordbruket efter tidpunkten för vissa flyttfoglars ankomst eller afflyttning har haft sitt goda med sig. Hr mag. Meijerberg höll derefter ett föredrag öfver Skandinaviska folkens geografiska utbredning. Hr mag. påpekade det förhållandet, att sannolikt, enligt de äldsta minnena och sagorna, var det de Skandinaviska folkstammarne, som till en del gåfvo impulsen till den folkrörelse, som förorsakade det Romerska rikets omstörtande; och att samma geografiska förhällanden, som föranledde den stora folkströmmen från Asien, voro, i förening med det djerfva vikingalynnet hos våra förfäder, en anledning till den Skandinaviska stammens utbredande. Amalgamationen, som blef en följd af de stora folkvandringarne, har frambragt de nuvarande Europeiska folkslagen, hvaremot en dels blandad och dels oblandad befolkning af Skandinaviskt ursprung utbredt sig på flera håll; isynnerhet finnes den mera oblandad på östra kusterna af Östersjön, hvarifrån den under medeltiden grundade det Waregiska riket i Ryssland. Särskildt fästades uppmärksamhet på de svenska afkomlingar, som under namn af Eibofolket, bo på Estlands kust och på Runö, Dagö m. fl. öar, af hvilka en flock förirrat sig ända ned till Berislav vid Dniepern i södra Ryssland. Det var ett för oss svenskar sorgligt intresse, att lyssna till dessa vära stamförvandters öde, förorsakadt af jen man, som med vanära bar det i svenska historien frejdade Stenbockska namnet. (Den svenske adelsättlingen ville göra den fria allmogen till lifegne, och tvang derigenom det redliga folket, att öfvergifva sina hem och söka sig en fristad djupt in bland Rysslands stepper.) i Det var i Augusti 1781, som nämnde Eibofolk lemnade sina hem på Dagös norra kust, der grefve Stenbock hade sina gods. De utvandrande utgjorde 1207 personer, bland 4) Här uppgifver ju Ins:n sjelf ett sätt för privilegiernas upphäfvande, som synes vara värdt all uppmärksamhet. 5) Det vore dock skäl, att bevisa ett sådant påstående med bestämda siffror, emedan det eljest saknar tillbörlig kraft. 6) Erkännes villigt, att i afseende å bränvin, under de uppgifna förhållandena, vinsten icke blir stor. 7) Herrar Ins:e ha behagat åtskilliga gånger tala om att apothekarne utgöra föremål för afund. Hvad oss angår, så unna vi dem tvertom allt godt, men vi anse hela detta privilegii-väsen orättvist och förderfligt, liksom allt hvad privilegier heter.