Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 mars 1856, sida 2

adragna bojelse tor Spel, HVÅTL nan till fOJM al sin i det hela generösa natur ständigt hade otur och som försatte honom i så derangerade affärer, att dessa emellanåt måste repareras genom att ställa honom i förbindelse till personer och intressen, hvilka sedan väl visste begagna sig af tillfället för att qvitta mot erhållande af fördelar, hvilka han kunde förskaffa dem. Den andra bestod uti en lättsinnighet i karakteren, som gjorde att han visserligen icke var samvetsgrann rådgifvare hvarken i fråga om grundlagar eller grundsatser. Bevisen på det sednare äro mångfaldiga och lära ej behöfva citeras, då man vet att han flera gånger var tilltalad för Riksrätt, och fastän sedan frikänd, visst icke utan skäl. Det är ock bekant, att han i det dagliga lifvet tillhörde ett kotteri, som ansåg representationen. såsom ett förargligt onus, och mokerade sig öfver opposition, press m. m. Det oaktadt bör å andra sidan sägas till hans beröm, att han ingalunda var någon fiende till tryckfriheten, och för sin del snarare af det folket, som satte sig öfver allt hvad som sadeg om honom. Med stora och oförlåtliga fel på den plats han beklädde såsom ansvarig rådgifvare, förenade han, i korthet sagdt, förtjenster, som göra honom uppriktigt saknad inom embetsmannakåren och äfven så till vida utom densamma, att han alltid gjorde sig ett nöje af att kunna tjena dem, som håde något att söka inom hans departement, och många kunna vittna att denna beredvillighet visats dem utan egennytta. — I sammanhang med Baron Skogmans bortgång är ej blott vakansen i Kommerskollegium, utan också en hel förändring inom konseljen på tapeten. Det anses nemligen sannolikast, att chefen för civildepartementet, Statsrådet Fåhreus, tager sin reträtt från taburetten till Kommerskollegium, såvida icke möjligen någon fundering kan vara å bane att ditsätta en af junkerpartiets på den sednare tiden mest framstående medlemmar Baron Knut Bonde. Ehuru det börjat nägot talas härom i anledning deraf att Baronen af eljest obekanta skäl sökt tjenstledighet från theaterdirektörsplatsen redan d. I I April, hvilket ock blifvit honom beviljadt, och ehuru sannolikt det är, att man gerna vill gifva honom någon dignitärs plats, oaktadt hans förvaltning af theatern varit civillistan så dyrköpt, så torde det dock blifva svårt att icke hålla Presidentplatsen öppen för Hr Fåhreus, så framt man ej deciderar ssig att kasta Generaltulldirektören öfver bord, hvilket dock lär hafva sina svårigheter i konsiderationsväg; och dessutom skall Hr F. sjelf, enligt hvad tillförlitligt berättas, förklarat sig mera tillfredsställd med den förra platscn, då han icke är så road af resor, som nuvarande tullehefen. Hvad Herr Åkerman, bestämdt kunna säga, att han icke kommer i fråga denna gången, hvaremot ingen kan veta, om han icke halkar på en taburett såsom gissa. I Bergskollegium finnes en embetsman, Bergsrådet Hallgren, hvilken både genom sin under sin mer än trettioåriga tjenstgöring dermån förtjenst och skicklighet der vid lag kunner, det skall framtiden visa. Det i tidningarna upptagna ryktet, att chefen för landtförsvarsdepartementet Grefve Nils Gyldenstolpe skulle komma att efterträda den snart afgående Baron Stjerneld på utrikesministerken vid Baron Lagerheim, nuvarande minibinationerna för ett ombyte af rådgifvarepersonal är det utan tvifvel för tidigt att ännu yttra några bestämda gissningar; så mycket tyckes dock vara troligt, att vinden snarast blåser till förmån för junkerpartiet. Ett skäl finnes åtminstone att sluta härtill, sedan det gick an att göra possessionaten Baron Carl Åkerhjelm till Landshöfding i Örebro län; en man, i fall han så skall kallas, af ovanligt inskränkt förmåga. Det tyckes verkligen, som om vederbörande, hvilka tillstyrkt ett sådant val, vore alldeles blinda för den skada, som de tillfoga Regeringens anseende inom sjelfva embetsmannakåren, genom att sålunda till junkrarnas förmån undanrycka förtjente personer inom den civila administrationen den belöning, som borde skänkas dem genom hoppet om befordran och utmärkelse, och huru ännu mycket sämre de handla emot staten sjelf genom att nedstämma hågen hos dem som egna sig åt tjenstemannabanan, att beflita sig om de kunskaper och den duglighet, hvarmed de sedan kunde på högre platser gagna sitt sfäderI nesland. Lyckligteller olyckligtvis äro dock konsultativt statsråd. Hvilken i sådant fall skulle blifva hans efterträdare, är svårt att grundliga kännedom af verket och författninI garna och det utmärkta nit han ådagalagt städes, samt sin ännu ungdomliga kraft, i alla afseenden bäst skulle fylla platsen, men i hvad na komma i fråga framför börd och relatioplatsen, förekommer ock temligen föga troligt; snarare har man väl anledning fästa tanster i Köpenhamn. Angående de öfriga komBergskollegii president, angår, så tror jag mig