Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 mars 1856, sida 2

Se Ve 1IIII HAR UL SALILILTLALIMAL OCSLIULI, 80111 III. nefattar knäpp eller kny emot en sådan grundlagsöfverträdelse? När man vet, huru med allt sådant tillgår, synes det förråda brist på klokhet och takt, att framkasta hotelser om ansvar, som aldrig komma i fråga. Se här huru jag i Aftonbladets ställe skulle vilja resonera: Vi vete ganska väl att regeringen i detta hänseende kan, likasom i de flesta fall, göra hvad den behagar, utan allt slags ansvarspåföljd, emedan erfarenheten lärt oss uppskatta hvad Riksrättsfarcerna hafva att betyda; men just derföre att nationen numera inser detta, och att i frågor om utnämningar till högre embeten, med kännedom af sättet, på hvilket de tillgå och huru föga rådgifvarepersonalen dervid rådfrågas på förhand, det blir konungen, den ensam beslutande, som också nästan ensam bär den moraliska ansvarigheten i opinionen, just derföre skulle vi vilja vördnadsfullt hemställa till Kgl. Maj:ts egen vishet, om det icke för hans eget likasom för allas bästa vore skäl att icke vika från grundlagens föreskrift. Månne det icke är troligt att pressen, genom att välja en sådan utgångspunkt, skulle vinna mera eller verka mera på konungen, utan behof af skärpå i uttrycken, än genom ett spegelfäkteri med påföljder, hvilkas fullkomliga kraftlöshet hvar och en numera så väl känner, att man väl vet dem innefatta blott och bart en maskrad. Annu vet man icke rätt huruvida någon juridisk procedur kommer att följa på sergeanten Holms förut bekanta angifvelse mot en del officerares vid Lifgardet till häst försnillning af hö och hafre, m. m. Ått saken icke kan lemnas på den punkten, der den nu befinner sig, förefaller såsom otvifvelaktigt, men en annan fråga är: huruvida angifvaren icke antingen af brist på medel eller af annan orsak sättes ur stånd att fullfölja anklagelsen? Det tyckes, som om den allmänna rättskänslan likväl fordrade att denna sak varder utredd, synnerligen hvad beträffar de manövrer, som uppgifvas hafva ägt rum för att aflägsna såväl sergeanten Holm, som en annan vid namn Pihl och derigenom hindra dem att uppträda såsom vittnen i en föregående fiskalisk aktion mot major Oxehufvud, grefve Björnstjerna m. fl. vid samma regemente angående en dylik anklagelse, då gjord af sergeanten Almroth. Skulle alltsammans mot all förmodan nedtystas, så kan med skäl sägas, att finkänsligheten hos militären numera icke är öfverdrifven. Emellertid har den offentlighet, som denna angifvelse erhållit, föranledt ett infall, som troligen uppstått någonstädes bland hopen, men sedan hastigt utbredt sig, nemligen att benämningen Hästgardet blifvit bland gemene man, som man säger, utbytt mot Högardet. Detta såg man till och med härom dagen upptaget ihr Munk af Rosenskölds tidning Fäderneslandet, en tidning, som med en oförskräckt ursinnighet, på vers och prosa, stormar löst på allt som kommer i dess väg. Det finnes mycken energi och en färg af öfvertygelse i detta blad, men icke ringaste hejd eller noggrannhet om sanningen. Det säges för öfrigt hafva en strykande afgång bland de lägre klasserna och afsätta omkring 3000 exemplar. Bland de saker som varit föremål för tidningarnes betraktelser under de sednaste veckorna, bör icke förglömmas en af de dråpligaste mystifikationer, af hvilka åtskilliga tidningar, med Aftonbladet i spetsen, och derigenom äfven en del af allmänheten låtit sig föras bakom ljuset, jag menar härmed diskusionerna om bankfrågan. M. H. känner, att ett antal personer här uppgjorde förslag till bolagsreglor för en s. k. aktiebank, som afsäg att drifva bankrörelse härstädes, utan behof att anlita kredit af Rikets Ständers bank och utan rattighet att utgifva några tryckta eller graverade sedlar. Fonden skulle blifva 8 millioner rdr riksmynt och derutöfver förbindelser lemnas på 12 millioner. De förmåner, som begärdes, voro att få afdraga räntorna på beviljade lån på förhand, och att få anlita exekutiva makten på samma sätt som privatbankerna, men för öfrigt under samma skyldigheter och rättigheter som hvarje enskild person; hvarjemte stadgades att banken skall utredas om 20 proc. af fonden förloras. Frågan huruvida sådana slags banker skulle kunna oktrojeras, enligt aktielagen har förut varit föremål för tvist vid riksdagen, men blifvit tillstyrkt af högsta domstolens samtlige ledamöter, med undantag af den föga djupsinnige grefve Snoilsky. Stiftandet af en sådan bank måste emellertid stöta åtskilliga intressen; diskontörerna tycka icke om densamma, emedan de frukta nedsättning i sina räntor genom lättad penningetillgång; mäklare icke, emedan de befara minskning i sina provisioner; banksfullmäktige — åtminstone några deribland — icke, emedan de vilja bibehålla statsbankens wanana-lafann man 14. 4 A