Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 februari 1856, sida 1

tal, liknande suset af en borttynande vestanflägt i en tyst sommarnatt. Otillbörlig nyfikenhet bestraffar vanligen sig sjelf; detta fick nu äfven Raymond och Paul erfara. De undergingo en odrägligare tortyr, än om de legat på sträckbänken. Plötsligt visade sig på den yttre gångstigen, som ledde till trädgården, en formlös gråhvit skepnad, som sakta närmade sig den af naukleagrenar bildade port, hvilken var inpassad i den trädgården omgifvande häcken. Raymond och Paul tänkte och mumlade på en gång: — Det är han! I dettå ögonblick förlorade deras sinnen, likasom deras hjertan, bruket af sina vanliga egenskaper; de visste knappt, hvad de sägo, hörde eller kände. En vild svartsjuka gaf dem så att säga nya sinnen — de sinnen, som naturen för ett ögonblick låter vakna hos den lifdömde i den stund då hans hufvud skiljes från kroppen. Skepnaden öppnade försigtigt porten till trädgården, och det knakande ljud, som tillkännagaf detta, lät i de begge spejarnes öron som förkunnandet af en brottslig handling. De sågo nu under trädgårdens träd fyra hvita gestalter röra sig i mörkret. De bevittnade ett hemligt möte, det kunde ej längre betviflas; åtminstone behöfde svartsjukan inga ytterligare bevis, för att i sSina misstankar se rena verkligheten .. Ett möte mellan henne och den ene af rivalerna . . ett hemligt möte, under iakttagande af alla möjliga försigtighetsmått, för att bedraga den andre . . ett natt