Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 februari 1856, sida 1

lyckligtvis väcka mera löje än harm, att judarne icke blott böra vara stängda ifrån en mängd borgerliga ämbeten och sysslor, utan ock vara bundna i afs. å bosättningoch egendomsbesittningsrätt inom landet. Samma sofismer, som de öfriga sakförarne för dessa dåraktiga fördomar nödgas använda, har naturligtvis ock vår förf:e tilgripit, och desto djerfvare, ju större auktoritet hans ord äga. Vi ämna icke skrifva någon kritik öfver denna förf:ns framställning, ehuru det vore lätt att sönderplocka densamma bit för bit, men vilja dock upptaga ett par af hans anmärkningar, på det läsaren af deras halt må kunna dömma till de öfriga. Såsom ett skäl hvarför judarne ej böra besitta svensk jord, sätter förf:n för läsarens blickar den fruktansvärda möjligheten, som är väl beräknad att slå an på den råa massan, att all Sverges jord skulle råka i judarnes händer, hvilken tanke ger honom fält för följande utflykt: Dess (svenska jordens) tillstånd skulle blifva såsom i Polen, — med den skillnad att jorden tillhör i Polen hufvudsakligen (säg: nästan uteslutande) adeln, och är oförytterlig, samt att judarne ej der få hålla lifegne. — Är icke detta en ljuflig jemförelse? Förf:s tankegång, då den rätt framställes i sin nakenhet, är: Om judarne komme att taga hela den svenska jorden i besittning, så skulle Sverige komma att likna Polen, hvarest de icke äga någon jord, emedan denna tillhör adeln. — Vidare heter det: I Sverige skulle deremot ieke finnas något lagligt hinder för att all jord kunde komma i judarnes händer, och våra nuvarande bönder blifva deras torpare, våra possessionater deras inspektorer. Sverige skulle helt simI