Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 februari 1856, sida 1

cO— —ö———— —— ————— — Jag menar, att ni ingenting begär af mig, emedan ni vet, att jag sjelf snart nog ändå skall erbjuda er hvad ni önskar. Ni vill framtvinga svaret, utan att våga frågan. Ser ni, jag har också fått en släng af diplomatien .. en af mina förfäder åtföljde en beskickning till Jakob II. Grefve Raymond utvecklade en stor silkesnäsduk, lade den öfver en pall, som stod i skuggan af storseglet, och satte sig, under det ett fint leende spelade på hans läppar. l — Åh, fortfor Surcouf, — ni vill fortfara att spela diplomat. Naväl, jag skall slå er på ert eget fält .. Hör på! Vi styra kurs på Kalima. Raymond kunde med möda dölja sina känslor. — Nu, sade Surcouf, — har jag lemnat svar på den fråga, som diplomaten Raymond ej ville framställa... Bekänn nu, käre grefve, att ni är slagen. Raymond log vemodigt och svarade: — Må vara! jag tillstår, att jag är besegrad, och tackar er för denna er afsigt. Jag kan ej neka, att jag har en resandes vanliga nyfikenhet att se obekanta orter. Jag har aldrig varit i Kalima. — Förträffligt! utbrast Surcouf; — han fortsätter sin diplomati! Det är verkligen för starkt! Men jag skall väl få er att bekänna kort . . Om några dagar skola vi supera hos Davidson, der vi träffa den sköna grefvinnan Aurore.. — Ett intagande fruntimmer, sade grefven med låtsad köld. . —, Och dertill enka .. enka sedan sju månader! inföll Sureouf. — Hennes enkostånd blir helt säkert icke bland de långvarigaste . . Han tillade i allvarsam ton: — Grefve Raymond, jag är icke nöjd med er. Vänner emellan får man ej spela diplomat alltför ihärdigt.