Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 februari 1856, sida 1

— Låt höra, sade Surcouf. — Jag duger till att vid en äntring utdela sabelhugg, som fälla sin man påj stället, och skjuta en svala i flykten. Innan jag var femton år gammal, var jag den skickligaste skytten i min hemort och vann alltid priset vid skjutöfningarne. . — Det är bra, sade Surcouf skrattande; — Jag behåller dig ombord och tillåter dig sofva och drifva dank hela dagen, men när det kommer till strid;..— Då, kapten, skall jag arbeta som en galerslaf i Toulon. Sätt mig bara på skeppsvarfvet och, git mig verktyg! — Välj sjelf, sade Surcouf, pekandeZpå en vapentrofe, som stod vid masten. Å Alban undersökte vapnen med kännareblick och valde en malajsk stridsklubha, fullsatt med jernspetsar. Han svängde den rundtomkring i handen, så att det susade i luften, och lekte med den, som en jonglör leker med en käpp. Bravo! ropade Surcouf; — i afton, min vän, får du ytterligare visa din skicklighet. — Ännu en gång, sade Alban; — vill ni verkligen icke, att jag skall utbyta mig mot f. d. adelsmannen? — Nej, Alban, du skall göra något ännu bättre: dn skall befria honom. — Må göra! svarade Alban Råvest. Och han fortsatte att göra konster med stridsklubban till besättningens stora förlustelse. Dagen nalkades till slut; den väntade vestliga brisen fyllde seglen, och förstäfven riktades mot Timor. Sureouf lät, enligt sin vana, besättningen uppställa sig i en halfeirkel och höll till densamma sohande korta tal: — Frankrikes flagga har blifvit skymsad af sjö———————— ——————