Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 februari 1856, sida 2

Till samma kathegori hör skillnaden mellan stadsoch landtmannanäring, hvilken uppdrogs af det olyckliga begäret att göra städer, i st. s. att läta dem fritt uppkomma, der naturens och rörelsens egna förhållanden föreskrefvo deras anläggning. IIäraf detta olyckliga privilegiiväsen, som innebär den gröfsta orättvisa, utan att det ändock kunnat uppehålla den omhuldade staden, derest den ej hvilat på bättre grund. Så se vi nu i vårt land en hop fattiga småstäder, som aftyna alltmer, till trots af de sträckor af jord (s. k. stadsjord) hvarmed de blifvit begåfvade och till trots af deras privilegii-rätt till en handel, som på många ställen hufvudsakligen består i bränvinsförsäljning. Man måste, för att rätt fatta absurditeten af denna lagstift