Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 februari 1856, sida 1

ö — — I två tredjedelar af de summo I och möda måst sammanskrapa åt statskassor — E—— r folken i sve na. Utan tvifvel har dock Ryssland sjelft li dit mest af detta system. Dess rika materi ella hjelpkällor ligga obegagnade, alla des tillgångar hafva af dess ärelystne och sjelfvi ske herrskare förslösats för ett mål, som nu synes aflägsnare än någonsin, ja, lyckligtvis för verlden, omöjligt att uppnå. Nikolaus sjell måste upplefva förödmjukelsen att se det verk gå upp i rök, för hvilket han uppoffrat allt, sin ver!dshistoriska bestämmelse, sin egen och Sitt folks lycka. Hans efterträdare har emottagit ett rike med förstörda finanser, decimerad befolkning och måste kanske dertill beqväma sig att ät den föraktade sjuke mannen, det i andanom utsedda rofvet, afstå en del af Rysslands heliga, genom svek och bakslug politik förvärfvade område. Denna lexa är skarp, och borde lända till varning för framtiden. Vi hafva i tidningen Times funnit en artikel, som närmare utvecklar detta ämne, och som vi här nedan meddela: Sedan vi erhållit underrättelser om de så oförmodadt öppnade fredsutsigterna, hafva vi varit så upptagne af våra egna angelägenheter, att vi ej haft tid att egna Rysslands nuvarande ställning och framtida utsigter någon uppmärksamhet. Vi hafva försökt att, såvidt möjligt varit, opartiskt skildra vår egen ställning och vilja gerna göra vår store motståndare samma rättvisa. Vi ledas hvarken af hat eller afund i detta hänseende. Våra moraliska, materiella och politiska förhållanden äro i grunden olika, för att icke säga diametralt motsatta hans, och vi kunna upprigtigt önska Ryssland framgång, lycka och storhet, emedan detta i intet hänseende skulle motverka, men i många riktningar bidraga till de brittiska öarnes lycka och förkofran. Då kejsar Alexander för tio månader sedan uppsteg på thronen, lät han sjelf eller de rådgifvare, han ärft af sin fader, i hans namn förkunna ryska nationen, att han ämnade träda i Peters, Alexanders, Catharinas och Nicolai fotspår. Tio månader äro förflutna, och detta beslut har blifvit en anakronism, en omöjlighet. Den fråga, Ryssland nu har att lösa, gäller ej, huru denna makt skall fullfölja sin anfallsoch eröfringspotitik, utan huru den skall kunna bevara hvad den vunnit, och förekomma att frukten af ett och ett halft århundrades svek, krig och intriger blifver till intet. Kejsar Alexander står nu som Hercules mellan tvenne vägar, det godas och det ondas; valet mellan att blifva mensklighetens välgörare eller hindret för dess utveckling, har aldrig varit friare än för Rysslands beherrskare i detta ögonblick. Han berättas vara en man af mild och välvillig karakter. Må han då väl betänka hvilken politik han ärft, hvilka offer den kostat och till hvilket mål, den fört honom! Sedan kejsar Nicolaus i Pestels, Muraviews och deras medsammansvurnes blod släckt de upprorslågor, som nppflammade kring den thron, han besteg, och efter denna seger såg sig i obestridd besittning af herrskareväldet öfver Ryssland, föresatte han sig ett mål, för hvars uppnående den hårde och känslolöse mannen utan betänkande uppoffrade icke blott sitt eget lif, utan millionef andras af de hjelplösa varelser, Försynen anförtrott åt hans vård. Detta mål var ett på eröfring och förtryck grundadt verldsvälde, och dit syftade han med oböjlig och jernhård ihärdighet. Konst och vetenskap, civilisation, litteratur och industri uppoffrade han utan tvekan för denna enda älsklingsplan. Herre ötver ett hvarken krigiskt eller ärelystet folk, tvang han detta mot dess vilja att beträda krigets och eröfringens väg. Han höll en vida större arme, än hans vidsträckta rikes politik eller försvar erfordrade, och för denna krigsstyrkas underhåll uttömde han sina un———— ——L VN ummmansrmenmmmmummenersemos ga mörkret . :. en dolk, som Ovestein framtog un