Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 februari 1856, sida 1

ä OcO-— — ——— förskräcka ej Kreolerna, men de frukta, när man berättar dem, att man sctt tvenne tigerögon lysa i buskarne, eller att sjöröfvare landstigit. — Orsaken är, att menniskorna och vilddjuren äro farligare än himmelens hemsökelser. — Men jag, återtog Aurore, — jag fruktar blott hvad som kommer ofvanifrån, ty detta förkunnar mig Guds vrede. Hvad vildar och vilddjur beträffar, har jag aldrig gjort dem nog ära att frukta dem. — Läggen på sinnet, hvad J nu hören, mina syskon, sade Davidson. — Ack, sade Augusta, skakande den gloria af ljuSa lockar, som omgaf hennes hufvud; — vi lägga hvarje ord, Aurore säger, på minnet. Vi voro barn, men hon har gjort oss till qvinnor. — Det är ej min förtjenst, att jag är modig mot jordens faror, sade Aurore, i det hon omfamnade Augusta; — min uppfostran har gjort allt. Jag vill berätta er, mina vänner, att jag vid scx års ålder bevistade en bal, som gafs i guvernörens i Pondichery trädgård. Tvenne slafvar skyndade fram till öfverste Darigues och hviskade något i hans öra, hvarefter befallning genast gafs till alla de dansande att skynda in i byggningen. Detta verkställdes också med största skyndsamhet, ty man gissade, hvad som var på färde. Jag låg och lekte i det höga gräset, som alldeles dolde min lilla person; jag var nog nyfiken att stanna qvar och i den allmänna förvirringen märkte ingen min frånvaro . . . Jag var då för öfrigt utan föräldrar: endast en mor skulle ha tänkt på mig. Beväpnad med en studsare, smög öfversten på tåspetsarne fram emot trädgårdsparken, och i samma ögonblick såg jag tvenne röda ögon, likt eldkol lysa i mörkret. Öfversten gaf eld och ropade: han är dödad, han är dödad! Då skyndade alla ut igen, för att se den dödade tigern, som var