Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 februari 1856, sida 2

I I I I I I Il I I lucerades i orten, och resten gick till aflägslare ställen der man annorlunda hade uppskattat handelns betydelse. Följden af detta system var också i ögonen fallande. Det nörde då till ordningen för dagen att se stoa foror tåga genom vår stad med spannemål, och andra dagen kommo vanligen samma formän åter försedde med sill, salt och andra köpmansvaror, äfvensom läder, nya hattar och mera dylikt, för eget behof, hvarmed de hade försett sig der hvarest de erhöllo en otvungen kontant liqvid för sin var ra. Man såg detta för handlanden och handtverkaren menliga förhållande, men fick alltid till svar af dem som borde föregå med goda exempel, att här finnes inga kapitaler till en ordnad spannemålshandel! Huru oriktig dennå lära var fick man omsider erfara. Män framstodo, hvilka visade att penningen aldrig saknas der kuranta varor för verldshandeln äro att tillgå. Detta uppfattades snart, synnerligast af de yngre köpmännen. Handeln erhöll ett nytt tidsenligt skick. Magasiner uppfördes, det ena större än det andra. Bonden säljer numera sine produkter med lätthet för kontant samt köper mera än tillförene; och köpmannens kassa-räkning för en månad har större slutsumma nu än förut under hela året. Det ena företaget leder till det andra. Den lätthet här på stället, som sjökommunikationen erbjuder, att komma i beröring med utländska handlande, har rigtat mången företagsams håg åt detta håll och följden deraf har blifvit, att såväl handlanden, som fabrikanten och handtverkaren, redan taga varor och råämnen från utlandet; och ehuru sådant, i saknad af friare privilegier, medför drygare omkostnader och längre tidsutdrägt än som vederbör, är fördelen ändock gifven och lemnar åtminstone förädlaren af de intagna råämnena en gifven vinst och tillfälle att konkurrera med hvarje annan tillverkning i samma väg. Skeppsbyggeriet och sjöfarten har jemväl under de senare åren antagit en helt annan riktning än tillförene. Då man förr byggde illa konstruerade och taklade klinkfartyg, endast för seglats på Wenern, uppföras nu deremot härstädes fartyg af en solidare bygg: nads-art, dervid man beflitar sig om att iakttaga alla under en senare tid tillkomne uppfinningar och förbättringar. Det bygges numera lika mycket för saltsjön, som för inrikes sjöfart, i förra fallet understundom för att sälja, men jemväl till seglats för egen räkning; och, — tack vare Fortuna, — hvad man hittills företagit har lemnat resultat, som sporrar till ytterligare försök. Det gifves äfven en annan omständighet, talande för vår sak, hvaråt man bör lemna all uppmärksamhet. På den ort der kommunikationen är lätt och liflig under seglationstiden, och utbyte af varor sker i mängd, måste den döda tiden af året blifva så mycket mera tryckande. Det läge Wenersborg eger invid segelled och, så att säga, infattadt mellan fyra landskaper, berättigar dessa orters inbyggare att i Wenersborg emotse en oafbruten gång i handeln och varumarknaden. Detta har väl i det närmaste skett, men huru och på hvad sätt? — jo, genom landväga transporter af den myckenhet varor som man, af flerahanda skäl, icke kunnat hemtaga på öppet vatten. -I den mån landtmannen egnar sig åt ett mera rationelt brukningssätt af sin jord, blifva formännens antal mindre, och de till mera än dubbelt redan uppjagade forlönerne bära ett I nogsamt vittne att detta sätt att förse sig med varor, som dessutom medför många andra obehag, icke är det rätta hvarken för säljare eller köpare. Betraktar man den mängd varor af många hundra tusen riksdalers värde, som vintertiden, bredvid en under 7 a 8 månader af året öppen segelled, släpas på landbacken, så måste man ovilkorligen komma till den frågan: hvarföre. hålla I icke herrar Göteborgare upplag i Wenersborg och hvarföre bereda sig icke denna. stads handlande rättighet dertill? . Svaret är icke aflägse och återfinnes till en del i det föregående. Hvad herrar Göteborgare beträffar, så hafva de måhända deråt icke lemnat någon uppmärksamhet, synnerligast som. deras varor ändock funnit afgång; men vi tro ock att denna stads handelsoch isynnerhet grosshandels-kår är för högsinnad och klok att vilja motverka ett företag, som, rätt betraktadt, kan för dem blifva lika fördelaktigt, som för denna stads och kringliggande orters inbyggare, emedan, om här vinnes stapelstadsoch nederlagsrätt, det icke