Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 februari 1856, sida 2

——— —— m; — En stund derefter kastade en brigg, som bestred kustbevakningen, ankar vid stranden nedanför Bantams landthus. F. d. sjöröfvaren gick ned till stranden, der han möttes af en ung Malaj, som smög ett bref i hans hand. Brefvet var af följande innehäll: Unhngenting nytt. herre; de tre fruntimmerna äro numera alltid tillsammans. Davidson, den galningen, tyckes ha förälskat sig i den vackra hvita qvinnan. Ingen fara är emellertid förhanden. En kines har gifvit mig recept på ett gift, som efter hans påstående ej lemnar några spår efter sig hos djuren; det är ett elixir af bolmört och nymphsea, som kokas tillsammans med roten af sjögräs. När ni befaller, skrider jag till handling. Värdshuset Albatrossen i Kalima. Bantam sönderref brefvet och strödde bitarne i hafvet. Den unge Malajen afvaktade ordres, men då Bantam teg, aflägsnade han sig. En person, som begått sådane brott som Ovestein och med möda undgått bödeln, gör inga svårigheter, då frågan är att verkställa vanliga planer. Bantam hade insett detta. Ovesteins hela föregående lif var af den beskaffenhet, att Bantam kunde lita på honom, och han motsvarade fullkomligt Malajens väntan. Förklädningen, giftermålet och egendomsköpet, allt lyckades förträffligt för den malajiske sjöröfvaren, som hade uppgjort en plan utan motstycke i Indiens kärlekshäfder — detta land, som annars är våldets, de ursinnige lidelsernas och enleveringarnes hemland. Jag har ej begagnat romanförfattarens rättighet, för att i denna plan inlägga något af egen