Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 februari 1856, sida 2

rigtiga återgifvandet af hr Rudgrens ord, så I orde böra erinras, att det sades: Hr Rudren yttrade bland annat ungefär följande, warigenom alla anspråk på ett exakt referat nåste förfalla, äfven om ett sådant för öfrigt core tänkbart, då man icke disponerar ett större antal snabbskrifvare. Utomdess hade tidningens utrymme icke medgifvit ett sådant fullständigt referat. Vår afsigt var ock endast att återgifva hufvudinnehället af de båda nekrologerna, med tillägg af ett och annat af de saftigaste fraserna, såsom prof på hr Rudgrens vältalighets-svada. — Vid sällskapet ÄVetenskapens Vänners sednaste sammanträde, sistl. Lördags afton, höllos tvenne intressanta föredrag, det ena af hr kapten v. Schoultz, utgörande en framställning af prof. Edlunds uppfinning att telegrafera fram och åter på samma tråd, förklarad genom ritningar och experimenter; den andra af hr mag. Lindeberg rörande växternas respiration. Båda föredragen åhördes med lifligt intresse af det ganska talrikt samlade sällskapet. Vi äro i tillfälle att upplysa, det åtskilliga värderika uppgifter från sällskapets ledamöter i orterna inkommit till resp. sektions-hufvudmän, hvilka vid en blifvande sammankomst komma att för samma uppgifter redogöra. — Det UHinneska konstberidaresällskapet har nu slutat sina representationer härstädes, hvilka under de sednaste veckorna mestadels gifvits för goda, ofta för alldeles utsålda hus. Sällskapets prestationer ha i allmänhet tillvunnit sig rätt mycket bifall. Härifrån har sällskapet begifvit sig till Köpenhamn. — AtvEngelsk Skönlitteratur isvensk öfversättning har dubbelhäftet XX och XXI för år 1855 utkommit, innehållande slutet på Charles Dickens förträffliga roman: Dombey och Son. Påföljande häften I och II för år 1856 innehålla början till romanen Jane Eyre af Currer Bell, efter hvilken roman det bekanta skådespelet af samma namn blifvit bearbetadt. Jemte det gripande intresse, hvarmed detta arbete från början till slut fängslar uppmärksamheten, förenar det en hög sedlig anda och stor fullkomlighet i teckningen af vissa karakterer. Om vi ej misstaga oss, är det förut på svenska utgifvet i något sammandrag, men kan ej annat än vinna på att återgifvas i sin helhet, emedan förf:ns styrka kanske ligger i skildringen af vissa detaljer och situationer. hvilka sannolikt varit de, som vid sammandragningen stympats eller förbigåtts. : — Konungens kabinetts-kammarherre grefve Carl Björnstjerna afreste, berättar Sv. T., den 28 Jan. i ett enskildt uppdrag från H. M. till London. Man förmodar att grefve Björnstjerna medförer Serafimer-ordens-tecken åt prins Albert. I samma tidning läses: Ryktet vill veta, att svenska och norska ministern i Paris, h. exc. grefve Löwenhielm, torde snart komma att lemna denna plats, hvilken tills vidare skulle öfvertagas af ministern vid hofvet i Wien, friherre Manderström. — Biskop Butsch anlände till Mariestad d. gista Januari, hvilade der öfver natten och begaf sig följande morgon hem till Brunnsbo. Ännu var Biskopen ej fullkomligt återställd till helsan, men mån hoppades, att han skulle blifva det snart efter återvändandet till hemmet. . — Med afseende å den väckta frågan on stapelstadsrätt för Wenersborgs stad, inne: håller stadens tidning följande uppgifter och anmärkningar: ypen tid är ej så aflägsen hvarunder vårs handlande icke rätt uppfattade handeln, mec afseende på stadens förmånliga läge och kring I liggande orters tillgångar och behof. Mar köpte sina varor och utsålde dem delvis s: godt man kunde; men ännu brydde sig inger om att underlätta landtmannens bemödander att på ett beqvämt sätt och till möjligast högsta pris blifva utaf med sine produkter och likväl är detta ett oeftergifligt vilkor fö handelns förkofran till allmän båtnad. De var då en sällsynthet att en handlande köpt en tunna hafre eller annan spannemål fö kontant. Bonden erhöll vanligen till svar då han utbjöd sin spannemål: Jag skall ta ga den om du vill handla derför. Icke e gång vid de tider då skatten skulle betala kunde bonden vara säker att få sälja härstä sdes för reda penningar, utan måste han all tid taga varor i utbyte för någon del af vär det å sin vara. På detta sätt uppköptes e mindre qvantitet af den spannemål, som pro RR —