Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 februari 1856, sida 2

bazaren en plantaschegaredrägt, hvartill hör ett ur med väldig kareolnyckel samt ett bamburör med guldknapp. När du väl blifvit klädd å la Madras, blir du en ståtlig kavaljer, och alla ogifta Kreolskor skola sjungu i ditt öra refrängen till en vpantum, hvilken låter såhär: yoHan är så skön som guden Brama, När han af unga Delmir älskad var.? — Hå, hvad beträffar att bli ståtlig kavaljer, så ligger det i min natur, sade Ovestein skrattande; — men sedan ... Ingenting sedan! Ingen onyttig fråga! afbröt honom Bantam: — jag vet, hvad jag har att göra, och du lyder blott mina befallningar. Ovestein krökte rygg som en undergifven slaf. — Du får icke mer visa dig här, fortfor Bantam; — vi skola hädanefter stämma möte i min lilla trädgård. Det är lätt att hitta dit: följ blott vägen, som leder förbi den stora källan . . . Röd port, två granittrappof, en all af bambu. — Jag känner stället, fortfor Ovestein. — Såsnart du blifvit hyggligt klädd, fortfor Bantam, — skall du ofta visa dig på de vanliga promenadplatserna och gifva dig utseende af en man, som af vana vid rikedomar blifvit ledsen vid verldens nöjen. Du skall låtsa, som om du i ren förtvifla — i ett anfall af hvad Engelsmännen kalla spleen — föresatt dig att gifta dig. Alla qvinnor skola vara dig likgiltiga; de böra tro, att du ämnar taga den, som först faller dig i händerna. Vänj dig vid att vara listig: ingenting är lättare, men man får ej se ut att vara det. Från detta ögonblick äro vi båda i folkets ögon vildtfrämmande för hvarandra; vi hafva aldrig sett hvarandra förr, förstår du. I afton klockan. half sju efter promenaden, väntar jag dig här .1. Farväl sålänge!