Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 februari 1856, sida 2

—— Inrikes Nyheter. Göteborg. — I hr Bonniers Bokhandel äro uppställda trenne genretaflor, målade af artisten Eskilson, som f. n. vistas i Göteborg. Då hr Eskilson, som för icke längesedan beträdt den artistiska banan, redan derpå gjort vackra framsteg, som lofva honom en god konstnärlig framtid, vore det önskligt, att hans här uppställda taflor, hvilka, enligt kännares omdöme, äga flera förtjenster, måtte erhålla köpare, hvarigenom hr E. kunde blifva satt i stånd att snart återvända till Dilsseldorff, hvarest han, under Tidemands ledning, egnat sig åt genremålningar utur svenska sfolklifvet. en konstart, som utgör ett vackert fält för en konstnär, som vet att med känsla och sann naturuppfattning behandla sädana ämnen. — I Norrköpings tidningar läses följande: Ett rykte, som vi hoppas måtte visa sig ogrundadt, omtalar ett gräsligt mord, hvilket i dessa dagar blifvit begånget i trakten af Motala. En krympling, som fortskaffar sig medelst framskjutande på en liten vagn med tre hjul, lärer vara gerningsmannen. Denne hade erhållit nattqvarter i en bondgård och hört om morgonen, då han aflägsnade sig, huru husbonden i gården tillsade sin piga att laga sig i ordning för att gå med en mindre summa penningar, 13 rdr rgs, till en person i grannskapet. När pigan, på väg att uträtta detta ärende, kommit ett stycke framåt, fann hon krymplingen liggande med sin vagn i ett dike vid vägen, jemrande sig, och vid anblicken af pigan, bedjande henne hjelpa sig upp, hvilket hon också, utan att misstänka något, gjorde. Men då hon fattat honom om lifvet och han omfattat henne med ena armen och handen, framtog han med den andra en gömd, större knif, med hvilken han uppristade hennes mage, så att hon nedföll döende, hvarefter han bemäktigade sig penningarne och begaf sig till Motala. Genom en resandes åtgärd, som kort derefter påträffade den mördade pigan och nyss förut mött mördaren, hvilken han gifvit en tolfskilling, blef banemannen gripen och förd till Motala, der han lärer genast bekänt sin illgerning, med tillägg, att detta var det tredje mordet han på sådant sätt verkställt. — Red:n af Bohus läng Tidn. meddelar följande, från stadens tullkammare emottagna öfversigt öfver stadens utrikes handel och sjöfart under sist passerade året: Importen har hufvudsakligast utgjorts af: 3,842 tunnor salt, 5,282 t:r sill, 16,868 t:r stenkol cinders, m. m. och hafva 163 fartyg om 7,047 läster under året inklarerats. Exporten har bestått af 90,259 t:r spanwål, hvaraf 83,943 t:r hafre, 125 t:r potäter, 221 t:r lingon, 76 t:r tjära, 60 st. spiror, 9,100 tolfter plankor bräder, 372 par åror, 24,800 st. tegelsten, 2002 skepp. stål, m. m. på Portugal, England, Frankrike, Belgien, Holland, Danmark och Norge; och hafva 191 st. fartyg om 7,296 läster, deribland 23 engelska, 2 nanover., 2 holl., 3 danska och 33 norska utklarerats. Brutto tulluppbörden har uppgått till 52,927 rdr 16 sk. bko. Stadens egna fartyg äro visserligen få, men till detta tullkammaredistrikt hörer en skärgårdsflotta, bestående af 180 st. välbyggda och välseglande fartyg om 30—80 läster eller tillsammans af omkring 7,560 läster, idkande en lönande fraktfart på Portugal, Frankrike, England, men synnerligast emellan Norge och Danmark samt I öfriga Östersjöhamnar. Denna flotta sysselsätter omkring 900 sjömän, kända för duglighet och erhållande sin första och nödigaste intellektuela utbildning i yrket, vid en af hr pastor Bruhn på Fiskebäckskihl omtänksamt inrättad navigations-skola. Storsjöfisket, som bedrifves med 28 st. större däckade båtar, har under året varit ganska gifvande; men premietagare uppfylla icke den dem åliggande skyldighet att insalta fisken ombord, utan bringa sålunda, efter 8 a 14 dagars utevaro i Kattegatt, en till större delen förskämd och stinkande vara i land Af hithörande fartyg hafva tvenne förolyckats, men deremot hafva några inköpts och 8 st. nybyggts. Ett holländskt och ett gottlandsfartyg hafva under svåra stormar sönderslagits mot vår klippiga kust; men blott ett mindre novskt fartyg undergätt hafveri, ett förhållande, som länder befälhafvarne å våra skärgårdsfartyg till största heder och inbringa dem förtroende i fremmande hamnar.