— I fråga om uppresandet af en minnestod åt Carl XII vid Fredrikshall, hafva följande general-ordres blifvit utfärdade den 31 December 1855: Sedan den minnes-sten, som blifvit upprest på det ställe, der en af Sveriges hjeltekonungar, Carl den 12:te, stupade, blifvit genom de många besökandes åstundan att tillegna sig något minne af den store hädangångne, vida mer än af tidens hand så förstörd, att föga spår af densamma i dess ursprungliga skick numera återstår, och till följd häraf Hans Kongl. Köghet Kronprinsen, i egenskap af öfverste i kongl. Svea Lifgardet, jemte detta regementes sekund-ehef, å officers-corpsens vägnar, hos Kongl. Maj:t i underdänighet anhållit, att få inbjuda armens öfriga officers-corpser till deltagande i uppresandet af ett monument på samma plats, der denne för svenska krigare-äran så dyrbare konung slutade sitt bragdrika lif, har Kongl. Maj:t, som med nådigt välbehag låtit sig föredragas ifrågavarande förslag, i nåder tillåtit, att denna kongl. Svea Lifgardets inbjudning må inom armåens regementen och corpser cirkulera. Den här ofvan omnämnda inbjudningen till uppresande af en minnesstod åt Carl den 12:te, är undertecknad af H. K. H. Kronprinsen och af öfverste Möllersvärd samt daterad den 30 November 1855, hjeltens dödsdag. Den lyder sålunda: En af Sveriges hjeltekonungar, Carl den 12:te, föll på Brödrafolkets jord, vid foten af de murar, hvilkas tinnar Han hoppades snart bestiga, i spetsen för de tappra skaror, som Hans trogna Folk, i pröfningens hårda dagar, utan knot förmädde anskaffa. Intet minnesmärke pryder nu det ställe, der Han föll, och visar vandraren, hvarest Carl den 12:te uppgaf Sin stora anda. Skall svenska hären längre dröja att resa ett minne för en krigshjelte, som, mer än någon af våra framfarna konungar, burit svenska namnet, hedradt och stort, till vår verldsdels yttersta gräns? Det regemente, som af lyckan är så gynnadt, att dess anor uppgå till de fält, som mottagit Gustaf Adolfs tlod, till det, som bevittnat en af Carl den 11:tes lysande bragder, samt der Hans Son flätat sina skönaste lagrar, vid Narva, Clissow och Holofzin, har trott sig på denna dag, dunkel och sorglig i våra häfder, böra uppmana svenska vapenbröder att ställa i minnets ljus en enkel stod till Carl den 12:tes ära. Svea Lifgardets officers-corps inbjuder härigenom, med Konungens nådiga tillåtelse, sina vapenbröder inom svenska hären till deltagande i uppresandet af denna ärestod. Sjelfva ärestoden skall, efter föreslagen ritning, blifva gjuten i jern, i götisk stil, och med fotställning af granit. På framsidan af monumentets nedra del står: Carl XII, med kunglig krona öfver och ett kors innnder. samt derunder: XXX November MDCCXVIII. På frånsidan läses under en lagerkrans: I medoch motgång lika, Sin lyckas öfverman, Han kunde icke vika, Blott falla kunde han. Upprest af Svenska Armeen. Ärestoden skall uppresas vid Fredrikshall och är beräknad att kosta 3,200 rdr bko, hvilken summa skulle erhallas derigenom, att hvarje öfverste tecknade sig för 5 rdr, öfverste-löjtnant och major för 4, kapiten och ryttmästare för 3, löjtnant för 2 och underlöjtnant för 1 rdr. Skulle icke hela den erforderliga s umman härmedelst erhållas, har H. M. Konungen täckts förklara sig sinnad att tillskjuta återstoden. — Rörande affären med den lediga komministraturen i Christinehamn skrifves i ortens blad för d. 26 Jan. följande: Som bekant är. hafva Chrigtinahamns Ach