Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 januari 1856, sida 2

till ett domare-embete, utan ock, att på denna mening borde fästas det högsta afseende. Det är sannt att missbruk kunna inträfia, det är sannt att lycksökeriet kan göra sig gällande i röstvärfningen såväl som i gunstsökandet i hoftrappor och ministrars förmak, men missbruket upphäfver dock ej bruket, eller bör åtminstone icke göra det. Dessutom ägerju alltid regeringen den afgörande makten i sin hand och den bör genom sina underordnade agenter icke hafva svårt att utröna, huruvida en petition är härfluten ur en god eller dålig källa. Städernas innevånare hafva rätt att rösta om och på förslag uppsätta sökande till domarebefattningar inom sina kommuner; hvarföre skola då ej landsbygdens invånare kunna äga samma rätt? Eller hvarföre skola de åtminstone icke äga rätt att ingå med en underdånig petition i saken? Vi anse petitionsrätten i fråga om alla embeten, som direkt inverka på folkets välfärdsförhållanden, både kyrkliga, juridiska och administrativa, vara ganska både rigtig och vigtig, och finna det åminstone af en tidning, som förer den allmänna frihetens och sjelfstyrelsens talan, mycket inkonseqvent, att klandra, det menigheten på detta vis söker göra sina önskningar och åsigter gällande