Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 januari 1856, sida 2

— —— —— —————— — — w — ——— — Och han betraktade Boon-upasträdet, som nu vid dagsljuset liknade ett vanligt träd och lofvade honom en angenäm skugga, när solen hunnit till zenith. En händelse, som i Europa skulle varit något underbart, men i de Javanesiska vildmarkerna är ganska vanlig, inträffade nu, för att välgörande inverka på den lefnadströtte ynglingen. Försynen har oräkneliga utvägar att bispringa ett lidande, men oförderfvadt hjerta; den sände solens älskling, den skönfärgade fågeln till det träd, under hvilket Aurore sammanträffade med vildarne. vi skola nu se, hvad samma gudomliga Försyn gör för vår olycklige Paul. Undsluppen Boon-upas diktade inflytelse och återkommen till sitt förnuft, kände Paul sin kärlek och sin förtviflan vakna med ny styrka. En tvärbrant klippa, en ättestupa, å ena sidan af dalen vinkade Paul såsom en frestelsens demon. Den utväg, som nu stod honom öppen, var ofelbar. I djupet af denna afgrund var ett återuppvaknande en omöjlighet. Han tänkte nu på att lägga sig att sofva på bergtoppens sluttning. En orolig rörelse i sömnen skulle göra det öfriga. — Godt, sade Paul. Och han steg upp, för att verkställa sitt beslut. . I detta ögonblick syntes en kolossal gestalt af samma färgton, som det omgifvande landskapet, några årtionden sedan troddes allmänt äfven i Europa, att det giftiga Boon-upasträdet omgifves af en atmosfer, hvilken dödar allt animaliskt lif, som kommer inom densamma. Ofv:s not.