Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 januari 1856, sida 2

millioner samma mynt. 9:hh:03666nK22n Den 31 Jannari. Vid slutet af sistl. år förekom i Aftonbladet en insänd uppsats från Jösse Härad i Wermland, innehållande klagomål deröfver, att i orten samlades röster för en petition till Kongl. Maj:t, att till domare i nämnde härad, efter aflidne häradshöfdingen Ehrencrona, erhålla t. f. domhafvanden, häradsh. Hartmansdorff. A.B:s insändare klandrade mycket denna petition och tillät sig på samma gång några ganska kränkande omdömen mot den person, som utan allt eget åtgörande utgjort föremål för petitionärernes välönskningar. Aftonbladet inskränker sitt omdöme om denna uppsats till uttalande af en allmän reflexion, innebärande ett ogillande af hela det s. k. petitionsväsendet, så vidt det gäller tillsättandet af domaresysslor, der, enligt A.B:s mening, den stora allmänheten sällan eller aldrig kan anses behörig att bedömma de för ott så vigtigt ämbete erforderliga insigter och öfriga egenskaper hos de sökande, utan lätt kan låta i ett sådant afseende förvilla sig. Uppå denna A.B:s insändares och Red:ns framställning ingafs från orten ett svaromål, hvaråt A.B:s d. v. utgifvare, Hr C. F. Bergstedt. uppgifves hafva lofvat lemna plats i Tidningen. Då, oaktadt upprepade påminnelser, detta löfte aldrig uppfylldes, anmodades Redaktionen af Handels-Tidningen att upptaga samma svaromål, hvilket man ansåg sig hafva rätt att fordra, såväl för den orättvist förorättade personens, som för sakens skull. Då vi ej kunnat annat än medgifva billigheten häraf, ömtålige som vi äro, att en svarande part alltid måtte hafva sin talan öppen, i första rummet i den tidning, der han blifvit angripen, men om detta vägras, i någon annan tidning, med strängare rättsgrundsatser, hade vi ämnat införa det ifrågavarande svaromålet i H. T., då vi funno oss förekomna af Folkets Röst, dit Ins. äfvenledes vändt sig. Vi inskränka oss derför till blott ett utdrag af Ins:s anmärkningar. Det upplyses häraf att den angripne ämbetsmannen, Häradsh. v. Hartmansdorff, i 6 års tid förestått den domsaga, hvartill han nu anmält sig såsom sökande; att han derunder tillvunnit sig allmän aktning och tillgifvenhet, ej mindre såsom enskild person, än såsom en human, välvillig och rättvis domare; att petitionärerne bestå af ortens utmärktaste och mest aktade herremän samt en stor del allmoge, hvilka alla äro fullmyndige, sjelfständige män, hvarjemte slutligen insinueras, att insändaren till Aftonbladet skulle vara en medsökande till ifrågavarande domare-ämbete. Hvad slutligen beträffar A.-Bl:s-red:ns egna anmärkningar invänder insändaren: Patt en petition icke gerna kan komma i fråga för någon annan person än den, hvars befordran man önskar och hvars personliga egenskaper petitionärerne fullkomligt känna. Sådant är ock förhållandet uti nu ifrågavarande fall, och det torde således billigtvis böra medgifvas, att det är domsagans invånare, som hafva nytta eller skada af tillsättandet af en ordinarie domare, och att deras votum i sådant fall icke bör lemnas utan afseende. Om redaktionen vill skaffa sig närmare kännedom af den nu ifrågavarande petitionen, så skall deraf inhemtas, att densamma är underskrifven af män, som inom orten ega odeladt anseende och hvilka säväl inom domsagan, som hvarhelst de äro kände, åtnjuta både aktning och förtroende, och att sådane män ej teckna sina namn under en handling, som icke öfverensstämmer med deras bestämda öfvertygelse, borde till och med Aftonbladet kunna begripa. På samma gång vi ej kunna annat än högst ogilla detta nya bevis på Aftonbladets besynnerliga beteende, att vägra en angripen part plats för ett svaromål i samma blad anfallet skett, nödgas vi för vår del bestrida A-Bl:s uppfattning af petitionsväsendet i fråga om domaresysslor på landet. Sådana platserligga folket mycket nära och på deras rätta skötande beror många menniskors välfärd. Skulle då landets innebyggare ej äga rätt, att ens önskningsvis få framställa sin mening om den person, hvilken de anse passande för ett sådant ämbete? Svenska folket har i allmänhet en stark känsla af rättvisa. Det fördrager gerna äfven det strängaste allvar, blott det hvilar på grunder af en omutlig rättvis. Derför anse vi ej blott att detta folk bör äga full rätt, att uttala sin mening om sökanderna