Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 januari 1856, sida 1

jande: 1 5s. Rättighet att i stad idka handelsrörelse tillkommer hvarje man c. Qvinnan är således icke ens nämnd i denna allmänna öfversigt af den nya näringsfriheten. Denna är ämnad för mannen. Först i 4:de förekommer följande stadgande: Välfrejdade qvinnor vare oförhindrade! att i stad idka (1) nipperhandel, (2) klädmäkleri, (3) mångleri, (4) tobakshandel, samt (5) försäljning af nålstolskram, med vilkor för ogifta qvinnor, att de blifvit myndiga förklarade. Alltså — till dessa 5 handelsrörelser äro qvinnorne, enligt de nyaste begreppen, inskränkte i vårt land. Dem är tillåtet, att blifva nipperoch nälstolskramhan dlerskor, klädmäklerskor, mångelskor, och tobakshandlerskor. Se der den frihet, hvartill man i Sverige trott sig kunna utsträcka friheten för qvinnor, att förestå en så enkel sak, som att hålla handelsbod. Det är omöjligt att begripa, hvarföre det utskott, som vid 1844 års riksdag uppgjorde förslag till denna handelsordning, utvalde just de båda ytterligheterne af finhet och grofhet till qvinnans sysselsättning, såsom nipperhandlen och mångelske-rörelsen, men nästan ingen af alla de slags handelsrörelser, som ligga emellan dessa ytterligheter; hvarföre hon t. e. ej får handla med kaffe och socker, och i allmänhet alla kryddkramhandelns artiklar, — då hon dervid ej har att handla med andra än qvinnor, — men väl med tobak och cigarrer, der hon får handla endast med unga kurtiserande herrar, eller grofva och råa tobakstuggande matroser. — Enligt en k. kungörelse af d. 18 Jan. 1850, har qvinnan tillika erhållit samma handelsrättighet på landet, som i stad, på tre mils afstånd från stad Vi kunna säledes hoppas, att snart få se på landsbygden det intressanta skådespelet al fruntimmer, som hålla butik för nipper hvilket icke der synes vara serdeles nödigt eller butik för tobak och cigarrer, (hvarvid väl litet bränvin kunde tillsmygas såsom en förtäring, vanligtvis åtföljande och vil passande för tobaksförbrukningen), eller butik för mångleri, som få qvinnor känna af annat än det beryktade mångleri-skrået i Stock: holm. Hittills hafva vi ännu icke sett sådane butiker eller mångelskestånd upprättade på vår landsbygd, men vårt qvinnokön för kofrar sig väl i industrien efter den anvisning, som 1844 års utskott lemnat detsamma Vi öfvergå derefter till stadgarne i den a K. M. fastställda? handelsordningen af d 22 Dec. år 1846. Denna förf. börjar 3 med en likartad all män förklaring med den, som förekommer handelsordningen, neml. att rättighet att hål Ja handelsverkstad, äfvensom att utöfva bageri, bryggeri eller slagterihandtering tillkom. mer hvarje svensk man. Den utesluter således genast, såsom princip, qvinnan från dessa rättigheter, ehuru största delen af handtverken äro mera passande för qvinnans sva gare kroppskrafter, än för mannens muskelstyrka, — det enda företräde, som manner har, — såsom bokbindare-, glasmästarehandskmakare-, hattmakare-, kammakare-, målare-, segelsömmare-, skomakare-, skräddaresnörmakare-, svarfvare-, m. fl. handteringar vid hvilka det nästan är skamligt, att der groflemmade mannen sysselsätter sig. Änmt mera besynnerligt är det, att man åt manner öfverlemnat bagerioch bryggerirörelserne då uti hushållen det är alltid qvinnan, son dermed sysselsätter sig, och mannen skull anse som en skam att dermed taga befatt ning. Men det oaktadt hafva de i utskottets tanka blifvit ansedde vara en passande sys selsättning för mannen, och bröd-degens äl tande med gesällernes fötter gifva ett smakli gare bröd än dess knådande med den renlig: qvinnans händer. . I 4:de momentet handlas om fabriksrörelse