Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 januari 1856, sida 1

Sedan Bantam trängt genom skogen, steg han nedför en trappa af klippor och återkom till hafsstranden. Röfrarne följde honom blindt. De följde strani den, utan att begagna något försigtighetsmått, ty de ; befunno sig på ett betydligt afständ från skansen. Bantam marcherade i spetsen och hade ännu ej tagit i stn studsare i hand: den hängde öfver axeln. Djup ; tystnad rådde längs kusten, föga störd af de obebetydliga böljornas afmätta och suckande slag mot stranden; ute på öppna hafvet gingo vägorna deremot temligen höga. Strimm, en verklig vilde till yrket, som på längt håll vädrade utdunstningen från menniskor, rörde vid Pauls skuldra, såg åt venster och gjorde en åtbörd af oro, som genast förstods. Paul, hvars hörsel var fin som tigerns, lade sig ner på sanden och lyssnade. Derefter steg han upp och gaf med en ätbörd Strimm tillkänna, att denne gissat rätt. De fem nybyggarne riktade blickarne mot det håll, hvarifrån faran hotade, och inväntade den med färdigt gevär. X. Grefvinnan — koloniens skyddling eller beskyddarinna — pefaun sig emellertid i sin af Raymond anvisade fristad, i ett snär inuti skogen, der hon med sina smekningar sökte lugna den orolige och förskräckte Aston, då hon plötsligt varseblef en förÄnqrine i den Javanesiske biodhundens-beteende. Det