Afven der heter det endast, att hvarje svensk man får idka fabriksrörelser, äfven sådane, som ändå mera passa för qvinnokönet än mankönet, t. e. blekeri, spinnerier och väfverier, hvilka handteringar just utgöra qvinnans vanliga sysselsättning uti hushållen. Uti dessa stadganden göras visserligen i 5 8 1 mom. det tillägg, att äfven ogift qvinna äger samma rättighet som mannen, att idka fabriksrörelse; men dervid följer alltid det vilkoret, att hon skall vara myndig. Vi hafva på det ställe af vår skrift vi förut citerat, visat de många svårigheter, som möta för en ogift qvinna att blifva förklarad myndig. Till dem vi der nämnt, måste vi lägga en, som måhända är den vigtigaste, neml. att då omyndig qvinna skall hos konungen söka denna nådeskänk, är hon ännu omyndig, och kan ej råda sig sjelf, utan är beroende af personer, som dels genom den procent, som förvaltningen af den omyndigas egendom gifver, dels genom önskan, att hennes egendom må oförminskad genom arf komma dem till godo, äro intresserade uti att hon icke blifver myndig förklarad. Härigenom blifver den tillåtelse att idka handtverk, som lemnas den ogifta qvinnan och skimrar på papperet i den 58, endast chimerisk, och har derföre äfven hittillg blifvit föga eller intet tillämpad eller begagnad. Dessutom förhåller det sig för närvarande med qvinnorne i Sverige i afseende på att företaga sig något näringsyrke, som med qvinnorna i China i afseende på att gå. Man har nemligen i sistnämnde land ända ifrån barndomen så inklämt deras fötter, att de alla äro klumpfotade, samt emedan de gå endast med svårighet, blifva löjliga då de gå. Så äro svenska qvinnornas själsförmögenheter, genom uppfostran och de begrepp som dervid inpräglas hos dem om deras ohjelplighet och deras underordnade ställning i skapelsen, så inklämde, att de så uppfostrade qvinnorna icke hafva mod att höja sig deröfver, fruktande att blifva löjliga om de göra det. Hvilken qvinna vid 25 år skulle ej i vårt land tro sig vara oförskämd eller löjlig, om hon yrkade hos sina slägtingar, som förvalta hennes arf, att få gå till konungen och begära att blifva myndig? Hon skulle neml. frukta, att hon derigenom skulle anses tro sig ej mer kunna blifva gift. Dessutom är hela opinionen så stämd i vårt land, att en sådan flicka, ehuru hon icke begär mera än sin naturliga rätt, skulle möjligen blifva stämplad med försmädelse och åtlöje. Vore deremot regeln, att qvinnan vid 25 års ålder sjelfskrifvet vore myndig, samt det blefve deremot omyndigheten som skulle sökas, såsom nu sker med mannen; uppfostrades hon dervid tillika uti den utsigten, att en dag skulle komma — som nu tyvärr kommer lika väl, men oberedt för de flesta — då hon måste sörja för sig sjelf, lita på sina egna krafter, samt således i tid vänja sig vid de pligter hon då hade att uppfylla, så skulle hon icke, såsom nu, sätta högsta värdet på att lära dansa, musicera, samtrådbråka Tyska och Fransyska, hvaruti nu hela hennes uppfostran består; hon skulle icke då, såsom nu, göra balerne till sin hufvudsak, och romanerne till sitt hufvudstudium; hon skulle icke då, såsom nu, med välbehag höra mången moders hemliga råd, att hela hennes sträfvande bör gå ut på att behaga samt fånga en man, hurudan han än för resten måtte vara, emedan detta är det enda sätt att erhålla menskliga rättigheter. Sjelfständig sjelf, och litande derpå, att hon lättast ensam skall kunna försörja sig, skulle hon då förakta att söka efter en man, men alltid välja en sådan, som förjente hennes förtroende. De otaliga olyckliga äktenskapen, — ingångna ofta på qvinnans sida af fruktan att ej blifva gift, och på mannens under sträfvande att, under låtsad förtjusning öfver qvinnans behag, tillsmickra sig blott hennes rikdom, — samt de deräf följande otaliga offentliga eller hemliga, vungna ellar frivilliga, äktenskapsskillnaderie skulle icke då äga rum. Qvinnans sedighet, samt både sinre och yttre värdighet skulle höja sig i vårt land äfven hos de af ägre stånd; hvilket åter skulle inverka på nankönets sedlighet och redbarhet. Af föga bättre beskaffenhet är en följande , neml. 12 3 3 mom., hvaruti stadgas, att gift qvinna som fyllt 25 år vare ock obeaget (märk: det är henne icke betaget!) att senom eget arbete sig försörja, hvarmed menas (såsom det förklaras i 1 mom.), att få örsälja hvad hon med egna händer! tillrerkat. Svenska qvinnan får således försälja hvad on med egna händer tillverkat. Hvilken nåd f 1844 års lagutskott! TNas KK es — —.