Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 januari 1856, sida 2

AOIOOccOcc— —— ——f:: —— —— ä ——— sade på dem de ljufvaste leenden, fängslade dem med den mystiska trollkraften i sitt väsende och talade med en röst, som i de ljufvaste toner klingade från perltangenterna mellan läpparnes koraller: — Ni handlen, såsom sig bör, mina älskade vänner ; er undergifvenhet uppfyller mig med glädje. De tappre förnedras aldrig, då de lyda en qvinna i en ödemark, ty de lyda en Herrans tjenarinna. J hafven gifvit vika för en rättmätig hämdkänsla; men ett krig förbättrar ej sSåken; sedan ni utkräft hämd för er förhärjade plantering, gäller det att hämnas de fallnes blod. En fred efter striden är endast bedräglig hvila och förberedelse till nytt krig. En förödd plantering kan åter blomstra upp: men en död menniska återkalles aldrig till lif. ... Hören mig nu, mina kära vänner. J hafven ädelmodigt skänkt mig en fristad, under ert tak, J han vakat öfver mig, vördat min hemlighet, haft fördragsamhet med min tystnad: jag å min sida vill nu göra er en liten tjenst .. Ja, jag svär vid det heliga i den gudomliga natur, som omgifver oss, att jag skall försona er med odra fruktansvärda grannar; jag svär, att innan solen sjunkit i hafvet, skola de vara edra vänner. — Min plan är följande, fortfor hon; — jag beger mig ensam till edra grannar .. ensam, förstår ni, utan något slags skyddsvakt. Varen lugna: intet ondt skall hända mig. Min hand har lekt i manen på vilda lejon; från barndomen är min själ förtrogen med faror. Jag har bevistat de blodiga striderna, och vanan har gjutit något af edert manliga mod i mitt hjerta. Yvonne af er skola följa mig, för att visa vägen, och afvakta min återkomst i skogen på ett visst afstånd från edra fienders bostad ... Detta är nu beslutadt; hvarje invändning är onyttig. Jag går mitt öde till möte. Gud och hans englar skola beskydda mig nu såsom fordom. Grefve Raymond och Paul ämnade erbjuda sig till hennes vägvisare, men hon anade deras afsigt och sade leende: — Jag väljer sjelf mina följeslagare . . . det är min rättighet . s och mitt val faller på de lugnaste. (Forts.)