Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 januari 1856, sida 2

mannen tillät sig ingen dylik pantomim, om icke i djupet af sitt hjerta; han tog istället sin tillflykt till ett medel, som vanligen begagnas af, personer, hvilka tillsölje at öfverflödande tjenstaktighet vilja upplysa! sina grannar, med eller mot dessas egen vilja; men då han ej vågade att genast vända sig till den unga grefvinnan, sade han till Paul: — Striden börjar bli lång ... detder är en kofferdifararare, som försöker att försvara sig. — Herr de Clavieres, svarade Paul, som förstod grefvens afsigt, — jag har seglat med kapten Marchand, förande Solide . .. Stackars kapten! Må Gud vara hans själ nådig! Han sköt ihjel sig på Il de Frange, sedan han förlorat hela laddningen till Anton Kortmålare . . . Vi handlade med pelsvaror på kusterna at China. En vacker dag, då vi voro mellah Formosa och Lugon vid tjugonde breddgraden, signalerar utkiken ett segel i öster. Det var en Sjöröfvare från Luzano, en snabbseglare på min ära: han gjorde sina 14 knop, likasom Erable, tillhörig huset Palmer i Batavia. Vi hade i styckeportarne åtta tolfpundingar och två juveler för-ut. Vär besättning utgjorde tjugotvå man, oberäknadt kaptenens bror, som var astronom . . . Kortligen, för att icke spinna ut! historien på längden: den fördömde sjöröfvaren hann upp oss och lade! sig långsides med oss, men våra matroser voro Provengalare och vipjägare från far till son; de gåfvo eld med sina karbiner och som nu Jöröfrarne voro större än vipor, kan ni väl tänka er. herr grefve, hvad följden blef; aderton sjöröfvare tumlade i hafvet, just som de skulle! äntra Solide?; de hunno icke mucka, förrän allt var förbi. Hela affären sÖ slutade, innan den väl hunnit börja. Kaptenens bror, som hade råtirerat till kölrummet, för att göra bestick, steg nu upp på akterhyttan och sade: — Vi hafva gifvit dem en god lexa. Denna historia, som berättades med mycken utförlighet och eftertryck för ett visst ändamål, som är lätt att ana, hedrades icke ens med ett! småleende af grefvinnan; hon satt i samma ställning och såg med oaf1 vända blickar utåt hafvet. Paul tog ännu engång tillflykt till pantomi ! 1 1 men och sade till grefven: — Nåväl, ser ni? Hon bryr sig just serdeles om hvad vi säga! Ha let är i högsta grad retsamt och förargligt! . — Kofferdifararen drog sig den gången med lycka ur spelet, sade,!